Jacko sitter ovanpå buren i köket och tittar ut genom fönstret. Han lägger huvudet på sned, och reser då och då sin tofs när något händer där ute. Eller då matte Kerstin Björkegren kommer in i köket.
– Jacko, Prinsen!
De båda nymfkakaduorna trippar på buren, visslar och ser förväntansfulla ut. Jacko sätter sig på Kerstins huvud, Prinsen hoppar upp på en gren som Kerstin sticker fram.
– Buren är alltid öppen när jag är hemma. Annars är de därinne så de inte riskerar att skada sig.
På natten täcker hon över buren så att de ska få lugn och ro.
De båda herrarna snackar med varandra, ser ut att pussas, tittar förskräckt på fotografens stora svarta saker som sätts framför dem, rycker till då det blixtrar. Jacko kryper ner i Kerstins nacke som för att skydda sig.
Nymkakaduor, som förut hette nymfparakiter, tillhör inte våra vanligaste burfåglar i Sverige, men är mycket sällskapliga. De är något lugnare än undulater och inte lika skräniga. Dessutom är de betydlig lättare att hantera och husera än stora papegojor som den blågula aran till exempel.
Nymfkakaduan kommer ursprungligen från Australiens inland, så värmen i Kerstins kök passar dem utmärkt.
Först skaffade hon Prinsen, det var kärlek direkt.
– Jag var på besök hos svärmor, och där fanns han, Prinsen. Han satte sig på armen och var kvar hela kvällen. En månad senare flyttade han in hos mig. Några månader därefter skaffade jag Jacko, köpt i en zooaffär, berättar Kerstin.
Nymfkakaduor kan bli väldigt tama, och bäst är att göra som Kerstin, först skaffa en enda som man lär känna stegvis, därefter kan den få en kompis. De trivs i grupp, brukar fungera fint ihop med undulater, och är en bra nybörjarfågel.
Den lär sig lätt att vissla och härma olika läten. Fågeln kan även lära sig att prata, men det kräver mycket tålamod och regelbunden träning. Vilket kön man väljer har inte så stor betydelse, båda kan bli lika tama. Honan har ett lite livligare temperament.
– Mina fåglar är mer som hundar, det beror väl på hur jag behandlar dem. När jag vill att Jacko ska komma ropar jag "hit". Om de gör något busigt säger jag "fy". Prinsen gillar att bli kliad bakom örat, då kan Jacko bli avundsjuk.
Och som på beställning börjar Prinsen skälla som en liten chihuahua.
Jacko gillar uppmärksamheten, ser ut att reagera på våra skratt. Och efter någon kvart är han van vid fotografens blixtar och tycker till och med det är spännande. Han sätter sig på Kerstins arm så nära fotografen han kan komma, och poserar.