I en intervju i UNT för tio år sedan var dietisten Agneta Odén kritisk. Samhället gjorde för lite för att förebygga övervikt och fetma, medvetenheten överlag var alldeles för låg och antalet dietister inom Uppsalas primärvård var för få, menade hon.
LÄS MER: Forskare spår fortsatt viktuppgång
När UNT talar med henne i dag är hon mer positiv.
– Det finns en större medvetenhet i dag, både i samhället och hos enskilda individer. Och vi är fler dietister på vårdcentralerna, så det har blivit lättare att få hjälp, även om vi fortfarande är för få.
Agneta Odén jobbar som dietist på Flogsta vårdcentral. Hon märker att människor som kommer till henne blir allt kunnigare.
– De är medvetna om problemet och säger att de vill ha hjälp att äta bättre. För tio år sedan skickades folk till mig, nu söker fler själva hjälp.
Men den ökade medvetenheten har än så länge inte fått de senaste decenniernas utveckling att vända. Vi väger allt mer. Det blir tydligt när man studerar Folkhälsomyndighetens statistik över svenskarnas BMI, bodymass index. För tio år sedan var 46 procent av befolkningen överviktiga eller feta. Nu är 51 procent det - den högsta siffran någonsin. Vi upplänningar följer samma mönster; för tio år sedan var 43 procent av länsborna överviktiga eller feta, i dag 49 procent.
Agneta Odén tycker inte att det är märkligt, den ökade medvetenheten till trots.
– Även om man vet väldigt mycket kan man vara rund. Övervikt kan bero på många saker, många av de jag träffar mår inte bra psykiskt. Stress till exempel kan påverka både dina ätvanor och din ämnesomsättning. Kroppen reagerar som om det vore brist på mat.
Att övervikt är en komplex fråga som inte bara handlar om vad vi stoppar i oss, utan också hur vi rör oss och hur vi mår finns generellt en större förståelse för i samhället enligt Agneta Odén. Liksom att det till viss del är en klassfråga; ju längre utbildning, ju mindre risk att bli överviktig.
Om ytterligare tio år tror Agneta Odén att medvetenheten är ännu större, och att vårt BMI inte längre ökar. Men egentligen tycker hon att BMI är ett ganska ointressant mått.
– BMI är en enda parameter. Det viktiga är hur man mår. Övervikt för en person behöver inte vara farligt, medan någon som har ärftlighet för hjärt- och kärlsjukdomar kan behöva tänka på vikten betydligt mer.
Många av de som Agneta Odén träffar skäms över att de är överviktiga.
– I och med att det är så mycket prat om det här blir det skämmigt. Människor känner att de har misslyckats. Och det är tråkigt, för det är ett gemensamt problem utifrån att samhället ser ut som det gör. Samtidigt är det viktigt att vi pratar om de problem som finns.
Behöver samhället göra mer?
– Ja, till exempel behöver det finnas bra tillgång till frukt och grönt och grovt bröd och det ska upplevas som billigt när man handlar. Det behöver inte finnas hyllmetrar med sötade youghurtar. Men hur ansvarsfrågan för detta ska lösas vet jag inte.
Det finns en grupp som bryter trenden: barn och unga. Nyligen kom en rapport som visade att de senaste årtiondenas fetmaepidemi, som den kallats, bland barn har stannat av och vänt. Någon som Agneta Odén ser tydligt i sitt jobb.
– Jag får färre remisser för överviktiga barn, vilket ju känns väldigt roligt. Jag märker att det finns en större vilja att jobba med frågan i skolorna. Ett tag var det så att idrottslektioner blev indragna när man inte tyckte man hann med, men så är det inte nu.