– Vem hade trott det här för en vecka sedan? Vem hade trott på denna våg av feministiskt hopp? Men nu krävs att vi omvandlar de här kloka tankarna till handling, säger Filippa Kalle från RFSU från scenen och får som svar starka applåder från de cirka 700 personer som kommit för att delta i manifestationen på Stora torget.
En av åhörarna i folkhavet är Veronika, som berättar att hon är här för att det är dags att vuxna kvinnor börjar berätta om sina erfarenheter.
– Det har vi gjort alldeles för lite. I stället har vi förminskat händelser och tänkt att andra varit med om värre saker. Men vi måste prata om det här för att stötta unga tjejer så att de vågar berätta.
Den överväldigande majoriteten av deltagarna är kvinnor. Men AkashMenon, en av männen på plats, tycker att det är en självklarhet att delta.
– Det blev så väldigt mäktigt när alla kvinnor på sociala medier berättar. Man fattar vilken skala det är på, säger han.
Anna Haraldsson som står bredvid honom nickar. Hon berättar hur hon själv länge viftat bort händelser men att hon nu inser att en del av det hon varit med om är tragiskt, som hon uttrycker det.
– Som när man är ute och dansar. Då får vi tjejer ha en strategi att om det kommer en närgången kille på dansgolvet – som det nästan alltid gör – måste vi hjälpas åt att trycka bort honom. Såna grejer har blivit normaliserade.
Flera kvinnor berättade på scenen om egnas och andras erfarenheter av övergrepp, vilket bitvis blev känslosamt både hos talarna och bland de som lyssnade.
Åhöraren Elise Kulling beskriver manifestationen som fantastisk och har svårt att hålla tårarna borta när hon ska formulera sig.
– Man förstår att man inte är ensam om att ha varit utsatt. Man känner en sån otrolig energi här i folksamlingen. Att vi kan påverka, att det kanske verkligen blir förändring nu. Jag tror det!
Men hur ska de kloka tankarna leda till handling, så som sexualupplysaren Filippa Kalle från RFSU uppmanade från scenen? Ett sätt är att engagera sig i det sexualpolitiska nätverket som RFSU precis startat, och exempelvis dra igång studiecirklar eller ordna föreläsningar, säger hon efter manifestationen.
– Det viktigaste är att vi fortsätter prata om det här. Att man pratar med sin partner, med sina vänner. Och inte minst pratar med sina barn och lär dem att säga nej, att de har rätt till sin kropp.
Arrangören och initiativtagaren Sara Fälting var efter manifestationen glad. Hon hade räknat med omkring 400 deltagare.
– Jag är otroligt nöjd både över att så många kom och att det blev en så bra stämning. Rätt stämning! Vi har både fått gråta och fått hopp.