Mordhot och pizza

Daniel Legue har svårt med att lyfta på luren. Åtminstone den som har en sladd hängande efter sig.

Foto:

Daniel Legue2014-07-13 07:00

Jag svarar aldrig i telefon hemma. Jag vet inte hur ni gör men jag svarar inte även om jag är hemma. Möjligen på mobilen. Men ringer det i den där som sitter fast med en tråd i väggen så vägrar jag.

Oftast är det någon ”Chrille” som vill att jag ska ringa gratis, vara med i ett drömlotteri eller köpa upp mig på böcker och tidskrifter om yoga, trädgård eller löpning.
Man försöker alltid avsluta snyggt men då försäljaren inte alltid förstår så har jag lärt mig att inte bara lägga på utan helt enkelt aldrig lyfta på luren i första läget.

Vad det beror på?
Visst kan det vara någon form av lättja, noja eller skräck men det kan även ha att göra med mitt jobb.

När jag inte är hemma, sover eller möjligen försöker jogga runt i Röbo så hänger jag på jobbet. Och där ringer det en hel del. Och då är det inte säljare. De flesta ringer för att tipsa om olika nyheter eller ställa andra högst relevanta frågor om vår journalistik eller kring innehållet i våra olika mediakanaler.

Men när det blir sommar och i viss mån även under julhelgen så kommer de andra samtalen. Samtalen som vittnar om att alla inte mår bra och att samhället inte lyckats fullt ut.

Visst har jag blivit både mordhotad och fått ömma kärleksförklaringar men sedan ringer de som vill boka in sin egen dödsannons, har hittat Palmes mördare, sett en u-båt eller möjligen räknat ut att det är invandrarnas fel.
Oftast vill de egentligen bara prata lite.
Och när de olika instanserna som i vanliga fall tar hand om dessa samtal har sommarstängt så ringer de i omgångar till en nyhetsredaktion, för då vet de att de får svar.

Oklart alltid vilka svar, och om det är svar de vill ha men de får någon som lyssnar.
Och som jag har lyssnat.
Till män som har sett ett fel på en nyhetsuppläsare i SVT, funderat kring svarta hål eller undrar varför vi inte har resultat på tredjedivisionen i frisbee.

Men argast var nog han, ja det är oftast gubbar, som ville att vi skulle ta med alla resultat i friidrott från långt-bort-i-stan. Han gormade och skrek och när vi till slut la på så gjorde jag det samtidigt som han förklarade att han skulle ta bort mig från jordens yta.

Jag hann tänka snabbt, menar han då skjuta eller spränga?

Jag la på och tänkte inte mer på detta förrän polisen ringde och ville göra ett förhör. Han hade tydligen den där jargongen mot andra också.
Nu ska jag ringa och beställa en pizza.
Hoppas de svarar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!