Året är 2015. Så ser här det ut i Uppsala, för den som bryr sig om att titta efter.
Hur överlever man en vinter utan tak över huvudet? Hur fungerar det på de härbärgen som trots allt finns – åtminstone vintertid? Vad görs politiskt för att komma till rätta med diskriminering och utanförskap i EU-migranternas hemländer? Det är några av de frågor som vi försöker besvara.
Men vi frågor oss också vad som händer i vårt inre när vi konfronteras med denna utsatthet och fattigdom. Det är mänskligt att ibland vända bort blicken för att slippa se. Verkligheten är så outhärdlig.
En del avfärdar denna mänskliga utsatthet med att tiggeriet nog är organiserat, att det finns några som tjänar stora pengar på detta. Men sanningen är att det vi ser är resultatet av skriande sociala klyftor i hjärtat av Europa.
Kanske trodde vi att vi en gång för alla hade raderat ut fattigdom och misär. Tiggarna påminner oss om en tid som vi trodde tillhörde det förflutna. Och de manar oss att agera för ett Europa där alla människor får rättvisa livschanser.