Juridikprofessorn Magnus Ulväng arbetar vid Uppsala universitet. Han ser Tidöavtalets avsnitt om brottsbekämpning som en återgång i tiden.
I Tidöavtalet listar L, KD, M och SD ett 40-tal förslag som man anser ska få bukt med den grova organiserade brottsligheten. Det handlar till stor del om krafttag mot kriminella personer.
Magnus Ulväng, professor i straffrätt vid Uppsala universitet, är mycket kritisk.
– Tidöavtalet innebär en omfattande förändring som förflyttar spelplanen drygt 100 år tillbaka i tiden. Det rör sig om en exempellös repressionsökning. Man återbrukar gamla idéer som är övergivna sedan länge. I mångt och mycket följer utvecklingen dock den inriktning som tidigare regeringar inlett, säger Magnus Ulväng.
Enligt Magnus Ulväng har han ingen politisk uppfattning om Tidöavtalet.
Tidöavtalet har arbetats fram av L, M, KD och SD. Från vänster partiledarna Ebba Busch (KD), Ulf Kristersson (M), Jimmie Åkesson (SD) och Johan Pehrson (L).
– Men ur juridisk synvinkel är det problematiskt. Avtalet innebär en återgång till idéer om individualprevention [bestraffning, red anm], inkapacitering [inlåsning] och avskräckning som inte fungerar i praktiken och som inte längre har någon vetenskaplig bäring.
– Idéerna går bland annat ut på att fängelsestraff ska användas oftare och längre eller på obestämd tid, även vid mindre allvarlig brottslighet. Att genomföra så här generella höjningar av straffen har nog aldrig tidigare förts fram av politikerna.
Natten mot 15 januari inträffade en explosion vid ett hus på Portalgatan i Uppsala. Polisen tror att det var en handgranat som detonerade.
Magnus Ulväng tror dessutom att en del lagändringar blir svåra att genomföra.
– Man vill till exempel ha dubbla straff för gängkriminella och kriminalisera deltagande i gängbrottslighet. Men vad utgör ett gäng? Hur avgör man om någon deltar i ett gäng?
Uppsalaadvokaten Anders Wallin förkastar flera delar av Tidöavtalets förslag mot brott. Istället vill han se fler brottsförebyggande insatser för unga.
Kritik kommer även från Anders Wallin, brottmålsadvokat i Uppsala och ordförande i Advokatsamfundets mellersta avdelning. Han är även kommunpolitiskt engagerad för Liberalerna i Uppsala
– Vid brottsbekämpning ska det alltid göras en avvägning mellan nyttan av insatserna och den personliga integriteten och rättssäkerheten. I Tidöavtalet har man synbarligen tappat det perspektivet, säger Anders Wallin.
Han anser att förslaget med anonyma vittnen är ineffektivt och kan skada rättssäkerheten. Han menar även att strängare straff inte har någon avskräckande effekt. Däremot tror han på förslaget om att ta mer brottsvinster från kriminella.
Poliser betraktar kulhål efter en skjutning mot en villa i Fullerö hage strax norr om Uppsala 19 januari.
– För att minska brottsligheten gäller det att stoppa nyrekryteringen och lägga mer insatser på unga, anser Anders Wallin.
Han efterlyser bland annat ett utökat samarbete mellan socialtjänst och skola för att tidigt stötta unga i utsatta miljöer. Han vill även se mer satsningar på meningsfulla aktiviteter för ungdomar samt en förtroendeskapande polisnärvaro i utsatta områden.
Enligt Ardalan Shekarabi (S), vice ordförande i justitieutskottet, kommer hans parti att rösta för flera av Tidöavtalets förslag om lagskärpningar mot kriminella.
Ardalan Shekarabi (S), vice ordförande i justitieutskottet, säger att han till stor del stöder Tidöavtalets avsnitt om åtgärder mot kriminaliteten.
– Brottsligheten har blivit grövre och den nya regeringen går nu vidare med det reformarbete som vi inledde under förra mandatperioden. Vi kommer att rösta för förslag om bland annat fortsatta straffskärpningar och att polisen i utökad utsträckning får använda hemliga tvångsmedel, uppger Ardalan Shekarabi.
Däremot ogillar han idéerna om anonyma vittnen och visitationszoner. Han anser även att den nya regeringen tydligare borde betona brottsförebyggande insatser.
Ardalan Shekarabi menar att problemet med skjutningar borde ha uppmärksammats tidigare.
Ni satt vid makten i åtta år. Varför fokuserade ni inte mer på det i så fall?
– Politiskt lade vi ner mycket reformkraft på att lagstifta mot problemen. Men problemen i förorten togs inte på allvar förrän den drabbade medelklassen.