Johannes tycker att det psykiska våldet och vad det gör med en person, saknas i debatten om våld i nära relationer.
2015 träffade den tidigare Uppsalabon Johannes en kvinna som på kort tid också skulle bli hans sambo. Relationen som varade i tre år började väldigt romantiskt, men med tiden smög sig små beteenden fram som skulle påverka honom långt efter relationens uppbrott.
– Vi gav varandra väldigt mycket bekräftelse i början och jag kände att hon var glad över att jag kommit in i hennes liv, berättar Johannes.
Men när Johannes flickvän hade flyttat in hos honom började hennes beteende gradvis att förändras.
– Först handlade det om att hon inte tyckte om min inredning och hur jag klädde mig, sådant som det tjafsas om i många relationer, men ganska fort började det också handla om hennes sexuella tillfredsställelse och hur jag inte nådde upp till hennes förväntningar.
Vid det här laget hade gnagande känsla uppstått – att förhållandet han befann sig i inte var särskilt hälsosamt. Ett drygt år in i relationen var Johannes flickvän dessutom otrogen med en annan man.
– I de bråk som uppstod med anledning av otroheten, så kallade hon mig ofta för tramsig och inte en riktig man. Om jag berättade för henne vad jag behövde anklagade hon mig för att vara förtryckande och kontrollerande.
UNT 21/12 2021. Simon berättar om den psykiska misshandel som hans flickvän utsatte honom för och hur svårt det var att hitta hjälp: "När män omnämndes i de här sammanhangen var det som våldsutövare."
En händelse som skulle skapa stort trauma hos Johannes, var när paret besökte en festival. Under en av kvällarna fick Johannes panikångest och gick hem före sin flickvän.
– Hon kom hem några timmar efter mig, väldigt berusad och kröp upp bredvid mig i sängen, därefter började hon pussas och kramas men eftersom jag inte mådde bra, sköt jag henne ifrån mig flera gånger och sa att jag inte ville. Trots det så slutade hon inte – en stund senare gränslade hon mig och tryckte upp mitt ansikte i hennes sköte, där någonstans stängde jag av. När hon var färdig somnade hon direkt och jag låg bredvid och grät.
"Jag blev paff när så många i min omgivning tyckte synd om henne, trots att flera visste vad som hade hänt", säger Johannes som egentligen heter något annat.
Relationen skulle pågå ett drygt år till och för att orka med den psykiska smärtan, begravde sig Johannes i arbete och mycket festande. Men en dag när en vän till Johannes frågade hur han mådde, brast det.
– Jag grät och berättade allt. Hon lät mig gråta klart och sedan tog hon mig i handen och sa att vi skulle gå till polisen och anmäla händelsen.
UNT 20/12 2021. Uppsala mansjour vittnar om att många män som utsätts för psykiskt och fysiskt våld i en relation skäms, och att få vet var de ska vända sig.
På polisstationen blev Johannes placerad i ett litet förhörsrum med en kvinnlig polis.
– Det första hon gjorde var att demonstrativt lägga ifrån sig sin penna och skrivblock, sedan frågade hon torrt vad jag gjorde där. Stämningen i rummet var väldigt obehaglig och med en klump i magen fick jag övertyga henne om att bli tagen på allvar.
Han fortsätter:
– Det var först långt in i min berättelse, som hon ändrade attityd och bekräftade att det jag varit med om var ett typiskt övergrepp.
Johannes utsattes för psykiskt och sexuellt våld av sin flickvän, först efter flera år vågade han göra en polisanmälan.
Relationen tog slut kort därefter och i samband med uppbrottet tog majoriteten av parets gemensamma vänner exflickvännens parti.
– Jag blev paff när så många i min omgivning tyckte synd om henne, trots att flera visste vad som hade hänt. Det gjorde mig rädd och jag kände mig väldigt ensam under en lång period, jag ångrade länge att jag stod upp för vad som hänt.
Johannes tycker att det psykiska våldet och vad det gör med en person saknas i debatten.
– I dag måste det finnas ett hot om fysiskt våld för att man ska bli tagen på allvar och hotet mot män ses inte lika viktigt. Då ser man inte hela problemet.
Johannes heter egentligen något annat.