På onsdagskvällen återvände 20 hemvärnsmän till Uppsala efter en intensiv insats uppe i Älvdalen. Bataljonen från Uppsala åkte upp för att avlasta en annan bataljon som varit där sedan söndagen.
– Det var i princip fullt upp hela tiden. Man kunde se i horisonten hur branden kom närmre och närmre, säger hemvärnsman Erik Prytz på Uppsala 21 bataljon.
Att det brann inne på ett skjutområde var inte det enda som försvårade bekämpningsarbetet.
– Det fanns oexploderad ammunition inne på området och vi hörde med jämna mellanrum hur det small och kunde inte gå mot området. När branden kom närmare var vi tvungna att backa, berättar Erik Prytz.
En annan faktor som försvårade släckningsarbetet var att det inte bara rörde sig om en markbrand.
– Branden uppe i Älvdalen är bitvis markbrand och bitvis toppbrand, vilket innebär att den sprider sig från trädtopp till trädtopp. Blir det en toppbrand så släpper man allt och springer, enligt Erik Prytz.
Branden spreds i väldigt svårtillgänglig terräng med 8 kilometer till närmaste väg. Det fanns inte heller någon mobiltäckning i området.
– Vi var tvungna att gå upp på en höjd för att få mobiltäckning och då kom ett SMS fram om att alla som befinner sig i området ska åka därifrån. Det var lite hemskt att läsa det samtidigt som vi såg lågorna torna upp sig, berättar hemvärnsmannen.
Det sista Erik Prytz hörde innan bataljonen lämnade Älvdalen var att de hade blivit tvungna att dra tillbaka all personal och den främre ledningsplatsen.
– Det är lite nedslående att höra då jag sett hur hårt alla där jobbar. Bitvis kutas det för livet och bitvis stångas det med lågorna, säger han.