UNT har granskat hur de stigande bostadspriserna slår mot olika yrkesgrupper. Vi har jämfört snittlönerna för de femton vanligaste yrkena i Uppsala med vad som krävdes i lön för att få låna till en genomsnittlig etta i Uppsala år 2005, 2010 och 2015:
2005 kostade en etta i snitt 651 000 kronor i Uppsala. Detta år skulle tio av femton av de vanligaste yrkesgrupperna fått klartecken från banken. Men städare, barnskötare, vårdbiträden, personliga assistenter och restauranganställda hade för låg lön.
2010 hade priset för en etta stigit till 1 085 000 kronor. Även detta år skulle tio av femton ha fått låna.
2015 var priset uppe i 1 726 000 kronor. Och nu blev det tuffare: färre än hälften, sex av femton, skulle ha beviljats lån. De som fortfarande hade fått grönt ljus från banken var planerare/utredare, doktorander, kontorsassistenter/sekreterare, grundskollärare, sjuksköterskor och företagssäljare.
I samtliga fall har vi räknat med att köparen har sparat ihop till handpenningen på femton procent av bostadens värde. För att kunna köpa en etta 2015 krävdes därmed egna besparingar på 259 000 kronor. Detta så kallade bolånetak, som alltså innebär att man bara får låna upp till 85 procent av bostadens pris, blev ett krav år 2010. 2005 var det därmed i praktiken ännu lättare att köpa en lägenhet än vad som syns i vårt räkneexempel, eftersom det då inte krävdes någon handpenning.
Att bostadspriserna ökat mer än lönerna får effekter för Uppsalas sammansättning, säger Lina Hedman som är forskare vid institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
– Det innebär naturligtvis att det bor allt fler resursstarka i Uppsala. Eller färre resurssvaga. Du måste ha ganska mycket pengar för att bo i Uppsala, vilket gör att många bosätter sig utanför Uppsala. Det blir en geografisk segregation.
De höga priserna gör att vissa grupper aldrig kommer in på borättsmarknaden. Det gäller inte minst unga vars föräldrar inte har ekonomiska möjligheter att hjälpa till med lån. De blir i stället hänvisade till hyresmarknaden eller till den osäkra andrahandsmarknaden. Uppsala har dock färre hyresrätter än de flesta andra kommuner; här är bara 36 procent av alla lägenheter hyresrätter, resten är bostadsrätter. I hela Sverige är 60 procent av lägenhetsbeståndet hyresrätter.
De höga priserna gör också att många tvingas bo kvar, trots att de egentligen skulle vilja flytta till en större bostad eller till ett annat område.
– De blir kvar där de inte trivs eller i bostäder som är för små. Trångboddheten ökar. Det gör också att flyttkedjan inte kommer igång, de små lägenheterna blir inte tillgängliga för yngre vilket ytterligare driver upp priserna, säger Lina Hedman.
Själva grundproblemet är bristen på bostäder i Uppsala, enligt Lina Hedman.
– Det andra problemet, som delvis hör ihop med det första, är att de bostäder som finns är för dyra. Det gäller såväl bostadsrätter som hyresrätter.
Som UNT tidigare rapporterat byggs rekordmycket bostäder i Uppsala just nu. Under 2017 kommer 2 500 nya lägenheter att bli inflyttningsklara, omkring hälften av dem är bostadsrätter. Enligt mäklare som UNT talat med har prisökningen på bostadsrätter till viss del stannat upp på grund av att så många lägenheter nu kommer ut på marknaden.
För att få ner prisrallyt på den svenska bostadsmarknaden har Finansinspektionen inte bara infört ett bolånetak, utan även hårdare krav på amortering.
– Det finns ju klara fördelar med att minska belåningsgraden hos hushållen. Men samtidigt gör ju reglerna att det blir ännu svårare för många grupper att komma in på bostadsmarknaden, säger Lina Hedman.
Hon påpekar också att nyproducerade bostäder är dyra och att det omfattande bostadsbyggandet som pågår just nu i Uppsala därför inte innebär någon omedelbar hjälp för resurssvaga grupper.
– De har svårt att flytta in i de här lägenheterna oavsett storlek och oavsett om de är bostads- eller hyresrätter.