Vissa saker bör njutas på avstånd

KRÖNIKA. Det är nära nu. Är du till exempel det minsta intresserad av matlagning - det räcker om du har för vana att handla mat åt dig själv eller familjen, vilket ju inkluderar relativt många människor - så vet du att begrepp som "närproducerat" och "ekologiskt" har kilats fast lika bergsäkert i snabbköpshyllorna som i finrestaurangerna på senare tid. Råvarorna ska vara producerade nästgårds, ursprungligt oförstörda och reko och uppförda av kärlek, inte kemikalier. En av Sveriges bästa kockar, Mathias Dahlgren poängterar med sina nya restaurang i Grand Hotel, Stockholm, hur viktigt det är att ha en nära direktkontakt med några få utvalda svenska producenter.

Designvärlden gör det på sitt sätt. Där många företag tidigare vuxit i kraft och storlek tack vare användandet av ett gödningsmedel som bestått av internationella stjärndesigners, som med sitt namn och kunnande gett företagen en kick uppåt, gäller nu ett ökat focus på inhemska förmågor, allra helst talanger som knappt hunnit ut på marknaden från sina utbildningar.
Gott så. Men till alla er som allena är intresserade mottagare av allt detta höjs härmed ett varningens finger - akta dig för att själv komma för nära. För en supporter kan det vara direkt hälsovådligt. Det kan gälla fotboll likväl som design, möjligen även grönsaker. Jag vet från egen erfarenhet.
För många år sedan bereddes jag möjlighet att följa med det fotbollslag jag var hängiven anhängare till, i självaste spelarbussen, på väg till en viktig bortamatch. En ljuvlig lockelse naturligtvis, omöjlig att motstå, trots att jag lika givet borde ha vetat bättre.

Bussen hann precis lämna parkeringen innan vänsterbacken fyrade av den första fjärten till allmänt jubel.
Efter några replikerande luftpastejer från de båda mittbackarna (just backlinjen var särskilt gasig den här eftermiddagen) och en omedgörligt skenande grabbstämning stannade bussen till hemma hos den store skyttekungen, vars födelsedag skulle firas innan vi plockade upp honom. Så där stod vi - startelvan, avbytarna, materialaren och jag - stjärt mot stjärt i ett trångt radhuskök, och hur jag än manövrerade mig tacklades jag runt bland buffliga ryggtavlor, hö-hö-hö-skämt och glatt mönstrade papptallrikar med köpegräddtårta.
Min mytbild av det här laget blev snabbt allt suddigare.
Jag påmindes faktiskt om detta härförleden på en av Skandinaviens viktigaste möbelmässor för midcentury-design, då jag - länge en vanlig entusiast i ämnet - kom att dela hotell med ett hundratal handlarproffs och även hamnade mellan hajarna på den abonnerade middagen. Situationen kändes oroväckande bekant, minus fjärtandet men inklusive den där svindlande känslan av att ha kommit för nära nåt som bör avnjutas på avstånd.

Runt åttarycket rasade en av handlarna rakt över ett bord i den fullsatta matsalen och drog med sig en karaff vin och två italienska kollegor i fallet. Samtidigt försökte en annan, stor och fryntlig, semaforiskt påkalla servitrisens uppmärksamhet, eftersom han inte hittade någonstans att sitta. Ett inburet extrabord senare slog han sig ner intill mig. Vi hade setts tidigare. Jag tror han mindes det. "Vi är lika du och jag!" utbrast han plötsligt entusiastiskt. "Du har koll du, du gillar det här du! Och vin, kvinnor och sång - det gillar vi, båda två, du och jag!". De rammade italienarna hade kommit på fötter. Däremot syntes torpeden inte till. Senare på natten, ute på stan, slog han emellertid, enligt rapport, till ånyo och bröt armen på tre ställen. "No hard feelings!" hörde jag den store fryntlige, som nu övergått till att krama alla hjärtligt, mullra till en bordsgranne från hemstaden där de två tidigare tävlat om herraväldet. Sen hittade han mig igen och öppnade björnfamnen: "Vin, kvinnor och sång, ha-ha-ha!".
Dagen efter var stämningen lägre och luften fylld av bakfylla och bitterhet över att folk inte fattar värdet av de här möblerna, inte kan betala som i, säg, USA. Desillusionen spred sig bland montrarna.
Nä, huliganism, kotterier och cynism blir inte mycket roligare bara för att det tilldrar sig i möbelbranschen.
Av detta kan man lära sig att det ibland är nyttigt att inte komma verkligheten för nära. Din passion bli lätt punkterad vardag.