En labyrint av nitiskt klippta häckar i prydliga rader - det är tur att Tone Tingsgård möter oss redan vid grinden in till området, annars hade vi aldrig hittat. Efter att hon vant kryssat mellan häckarna är vi framme vid ett litet grått hus med vita knutar.
– Här bor jag, säger Tone och parkerar cykeln bredvid huset. Hon leder oss runt till solen på baksidan och vi sätter oss i blå trädgårdsmöbler under ett äppelträd. Det dröjer inte länge innan vi fått ett varsitt glas fläderblomssaft i handen.
Tunabergskolonin kom till 1942, mitt under kriget. Då var den liten, men har under årens lopp växt till ett område med över trehundra kolonilotter med 400 kvadratmeter tomt var. För stadsbon Tone Tingsgård kom idén med att köpa kolonilott upp när hon i vuxen ålder plötsligt insåg att hon aldrig plockat ett äpple direkt från kvisten. 1980 slog hon till, och sedan dess har hon kunnat plocka äpplen från sitt eget träd, precis utanför huset.
– Både jag och min man var stadsbarn och tilltalades av att det låg så nära i stan. Honom hade jag inte fått med mig ut på landet. Och sedan var det ju en pengafråga också, vi hade inte så mycket på den tiden.
Det senaste åren har intresset för kolonilotter ökat och i storstäder som Stockholm ligger ofta väntetiderna på flera år. I Tunabergskolonin har man inte väntetider eftersom ägarna själva säljer vidare lotten vid flytt, men trots detta kan den lottlösa ändå få vänta länge - för även om medelåldern i området har sänkts något på sistone, är omsättningen av ägare inte hög.
– Härifrån flyttar man inte, när vi flyttade in hade våra grannar varit där sedan starten 1942. Det sitter någon konstig trivsel i väggarna. Men det är ju också som att ha sommarhus mitt i stan, vi har badplats här nere vid ån också.
Enligt Tone själv är hon ingen odlare, men när vi ser oss runt i trädgården berättar hon om vad som finns runt omkring oss. Potatis, vitlök, piplök, rödbetor, morötter, krusbär, hallon, squash, gurkor och så lite kryddor på framsidan.
– Jag kom ju inte hit för odlingen egentligen, som vissa andra. Det finns så många tjusiga trädgårdar här. Vissa är lidelsefullt intresserade och kan det på sina fem fingrar, berättar Tone Tingsgård.
Själv är hon en pensionerad politiker som bland annat suttit i riksdagen för Socialdemokraterna i många år. Men den enda politiken hon driver i dag är i koloniföreningens styrelse. Där diskuteras allt ifrån bevattningssystem till det årliga midsommarfirandet.
– Det är kul och väldigt hands on. Man hade inte så konkreta resultat direkt i riksdagen, som regel var det ju betänkanden.
Trots att grannarnas trädgårdar ligger vägg i vägg - eller häck i häck - hörs denna eftermiddag ingenting, förutom porlande vatten från Tone Tingsgårds egen damm mitt i trädgården.
– Vill man ha grannkontakt så kan man ha det, det är bara att prata över häcken. Men det känns faktiskt inte så trångt som man kan tro. Och vad jag vet håller alla sams, i alla fall i mitt område.
Solen går i moln och långt bort hörs åskan mullra. Tone Tingsgård kisar upp mot himlen under äppelträdet. Här hoppas man på regn varje dag nu, för odlingarnas skull. Ett ytterligare åskmuller får markera vår sorti, och när vi tackat för saften hejdar sig Tone Tingsgård i trappsteget upp mot huset.
– Hittar ni ut förresten? frågar hon med saftglasen i hand. Jag och fotografen Sven-Olof tittar på varandra med tveksamma blickar, och Tone skrattar till.
– Det är nog bäst att jag följer med er ut ändå, säger hon.