Hallen är inte stor till golvytan men det är fem meter i takhöjd just där. En smal trapp inramas av en kyrkvalvsliknande vitmenad formation. Det är rökgångar och uppvärmningen just nu kommer från vedkaminen i köket. Husets el-element är så gott som avstängda.
– Värmen stiger och det betyder att rummet på samma våningsplan som köket är lite svalt så här års. Jag vågar inte riktigt använda den gamla kakelugnen här, säger Bo Högman och visar på en blåmålad äldre kakelugn i sitt arbetsrum.
– Titta, det är vasakärvar på kaklet. Jag tror att den möjligen kan härstamma från Uppsala slott.
Hyran är inte speciellt hög, men han måste stå för värmen själv. Det är svårt för honom att tänka sig att bo någon annanstans. Historien om hur Bo Högman och den röda längan fann varandra är sagolik. I början av 1970-talet arbetade Bo Högman som taxichaufför och en tidig morgon hittade han en igelkott som låg på Övre Slottsgatan. Han höjde blicken och upptäckte klykan i den gula grinden till Geijersgården, öppnade den och släppte in igelkotten. Den piggnade på sig och rultade in i trädgården där. Bo Högman såg då att den röda längan var obebodd. När han sedan klippte håret hos en frisör som då fanns på Övre Slottsgatan passade han på att fråga vem som kunde tänkas äga huset. Han ringde förvaltaren och fick besked om att det gick bra att flytta in efter renovering.
I 34 år har han nu bott här och tycker att det mesta är positivt. I första hand är läget suveränt, centralt fast ändå med lite lantlig känsla. I ett av hålen under huset bor till exempel en grävling. Men det finns nackdelar också. Det är svårt att ställa till med fester här eftersom rummen är så små. Trappan till övervåningen är brant och har smala trappsteg. Tvättstuga delar han med dem som bor på Kyrkogårdsgatan 5.
Huvudbyggnaden till Geijersgården uppfördes åren 1737–38 av dåvarande landshövdingen Johan Brauner. Skalden, filosofen, historikern och tonsättaren Erik Gustaf Geijer flyttade hit när han blev professor i historia vid Uppsala universitet 1817. Han var också rektor för universitetet flera gånger.
Vid den här tiden var Carolina Rediviva nybyggt, och Uppsala universitet ville att granngården skulle rivas för att det skulle bli en öppnare plats framför universitetet. Erik Gustaf Geijer sålde då den södra delen av tomten, och lät flytta de två uthus han ville ha kvar till den norra delen av tomten.
– Det syns att det verkligen är de gamla stockarna som flyttats och som huset är byggt av, säger Bo Högman.
Själva gården fick sitt nuvarande utseende omkring år 1850. Då målades den gul. Sen dess har inte gården förändrats nämnvärt till det yttre.
Men inredningen i lägenheten i den röda längan är inte så tidstrogen, vare sig den ursprungliga byggtiden någon gång på 1700-talet eller någon av de senare renoveringarna. Senast trerumslägenheten här renoverades var 1976, då Bo Högman och hans dåvarande fru flyttade in.
Sjuttiotalsluckorna i köket och panelen i trappen och i ena rummet på övervåningen är spår efter denna renovering. Den är ganska okänsligt genomförd, enligt Bo Högman.
– Det skulle väl ha varit pärlspont i stället för panelen till exempel. Och det lades in plastgolv över en del av de gamla trägolven. Men en del enklare förnyelse av ytskikt inomhus har jag fått göra själv, som tapetsering till exempel. Och golvet i övre kammaren har jag försökt återställa. Allt verkar vara tillåtet så länge jag inte flyttar väggar eller så.
Men det är annat med fasaden eftersom huset är kulturminnesmärkt. Bo Högman berättar att när en ventil skulle sättas in i grunden för att vädra ut fukt tog det ett tag innan ärendet hade gått igenom de instanser som krävs.
Längre tillbaka i tiden brukade han bjuda brevbäraren på kaffe, när denna inte hade så bråttom som han har i dag. Men närmaste grannarna, några fotografer, tycker han är trevliga och det händer att de arrangerar för bilder i trädgården.
Författarvandringarna brukar dra förbi här under några sommarveckor och de får då låna ett av hans utrymmen som loge. Lite stolt visar han att han tackas i programmet till författarvandringarna. Han brukar gå den själv också och konstaterar att Tage Danielsson har lagts till i dess galleri under den senaste sommaren.
– Vintertid skymmer Carolina solen, men annars är utsikten från köksfönstret fin. Man kan se slottet också. Och det finns goda utrymmen bredvid här i längan.
Ett av utrymmena har han som snickarbod och där brukar han renovera äldre möbler. Annars är hans huvudsakliga syssla att ta hand om trädgården mellan röda längan och Carolina Rediviva enligt kontrakt som han har med Uppsala akademiförvaltning.
Bo Högman har också funnit spår efter tidigare boende i huset. På vinden står ett par kistor fulla med brev och fotografier. De har tillhört en Agda Sköld.
– Hon bodde här under andra världskriget och var frälsningssoldat. Vilka umbäranden under kriget det berättas om i breven! Förmodligen dog hon ensam och barnlös, ingen har gjort anspråk på kistorna, säger Bo Högman.
Längre tillbaka tror han att det var Geijersgårdens tjänstefolk som fick bo här. Torrdassen stod i dess bortre ända, mot Kyrkogårdsgatan, men i dag är de rivna.
Men spöken och mylingar då? Är det några som går igen i röda längan?
– Nja, det händer ibland att saker flyttar sig av sig själva, men jag tycker det bara är trevligt, ett slags sällskap liksom.