Trädgården som ska användas
Frukter och bär, sandlådor och klätterträd. Annika Windahl-Pontén, Uppsala universitets projektledare för Linnéjubileet 2007, föredrar att tomten fyller en funktion och struntar i ogräset när hon visar upp sin egen trädgård.
Annika Pontén-Windahl har ärvt sitt intresse för trädgård och odling från sina föräldrar och morföräldrar.
Foto: Staffan Claesson
- Jag har haft ett par lediga söndagar under våren där jag kunnat rensa bort det värsta, men visst skulle jag vilja ha haft mer tid för min egen trädgård, säger hon och krafsar bort lite ogräs från en rabatt hon därefter kallar ett kaotiskt resultat av den intensiva våren.
- Man blir ju väldigt inspirerad när man ser hur fint det blivit i rabatterna runt om i stan.
Det är en lummig trädgård som omger familjen Windahl-Ponténs grå stenhus i ett av Uppsalas centrala villaområden. Växtligheten har precis skiftat till mörkgröna sensommarnyanser och de flesta av blommorna har vissnat. Kvar på de nakna stjälkarna finns bara några enstaka exemplar av kaprifol och gula rosor kvar. Den kvarvarande lövkavalkaden som omgärdar den nyklippta gräsmattan blandas i stället upp med klarröda hallon, nymogna äpplen och barnleksaker i olika färger.
- Det är viktigt för mig att trädgården har en funktion och jag försöker ta reda på så mycket som möjligt av vad träden och buskarna ger, det tycker jag är roligt, säger Annika Windahl-Pontén som sedan vill bjuda på en hemlagad plommonpaj med primörer från trädet intill.
Annika Windahl-Pontén har sitt kontor vid Linnéträdgården, vilket gett henne möjlighet till lite privat trädgårdskonsultation från trädgårdsmästarna under lunchrasterna. Hon har bland annat fått råd om hur hon på bästa sätt kan hålla klätterväxten rådhusvin i schack, vad ogräset egentligen heter och hur hon ska beskära de vinrankor som just nu växer för fullt på stenhusets fasad.
- Visst har jag lärt mig mycket om växter det senaste året, men än har jag inte haft så mycket tid att applicera det jag lärt mig på min egen trädgård, säger hon och skrattar när hon ser ut över den trivsamma, men på vissa ställen, något vildvuxna trädgården.
Rabatterna är liksom blomsorterna många. Favoriterna är av det äldre släktet och hon visar upp resterna av det som tidigare i somras var en färgsprakande akleja och några tappra tagetes, som med nöd och näppe klarat de senaste dagarnas torka.
- Jag tycker att folk borde odla mer lättskötta växter. Trädgården ska inte vara något gissel, utan något rofyllt och vackert, så att man har tid att njuta av den, säger hon och menar att det är på det sättet hon tillbringat den mesta av tiden i sin egen trädgård i år.
Dessutom anammar Annika Windahl-Pontén gärna Linnés tanke om att se det vackra i alla växter.
- Under den tidiga våren är den här gräsmattan till exempel full av gulört som av en del betraktas som ogräs, men som jag gärna låter vara. Det blir som ett gult hav av blommor som är väldigt vackra i sig. Och så försvinner de ju sedan av sig själva.
Mitt på tomten stoltserar ett väldigt kastanjeträd. I grenarna hänger både repstegar och gungor. Trädet är perfekt för klättring. För barnens del alltså. Annika själv föredrar att sitta i den lilla bersån, omringad av doftande syrén om försommaren. Den övriga trädgården domineras annars av dignande fruktträd. Träden är lågt beskurna, och på många av dem når grenarna nästan ned till backen på grund av fruktens tyngd.
- Att träden är lågt beskurna får vi tacka den förre ägaren för. Nu kan alla våra tre barn vara med och plocka frukt från träden, även vår yngste son som sitter i rullstol.
Åren med Linné har inspirerat Annika att plantera äldre sorters blommor, till exempel ackleja, tulpaner och gammeldags rosor och under hösten planerar hon att fortsätta projektet med att odla äldre tulpaner, till exempel Rembrandttulpaner. Ogräset får däremot bli ett uppskjutet projekt. Än pågår Linnéjubileet för fullt.
Så jobbar vi med nyheter