Träden trivs på terrassen
Fyra hus på Salabacksgatan i Uppsala har fasader som ser ut som hela trädgårdar, prunkande och exotiska. UNT hälsade på hos familjen Melber.
Tuli, Susan och Henning Melber på sin balkong.
Foto: Hans E Ericson
Själva terrasserna blir mindre ju högre upp man kommer, men balkonglådorna håller samma mått.
Slumpvis knappar vi in ett nummer på porttelefonen och hamnar hos Susan Melber som trycker på dörröppnarknappen. Glatt pratande släpper hon in oss i etagetrean.
- We love to live here, säger hon med en gest som ville hon omfamna hela hemmet.
Familjen Melber flyttade till Uppsala från Afrika för åtta år sedan. I början bodde de på en annan adress. Då åkte de ibland förbi terrasshusen på Salabacksgatan och drömde om att få bo där. Så när den här lägenheten var till salu slog de till utan att tveka.
Den har hela två terrasser stora som vardagsrum, 20 och 19 kvadratmeter. Den nedre är helt inglasad och möblerad som ett vanligt arbetsrum, med fyllda bokhyllor och mattor från Sydafrika och Namibia.
- Det är jättekallt här på vintern. Min man är oroad över att hans böcker ska ta skada av fukten, så vi har satt in den här, säger Susan Melber och visar en röd liten värmefläkt som sätter bra fart på elräkningen.
Den övre terrassen har ett manshögt träd, med största sannolikhet en silvergran.
- Det blir så varmt på sommaren. Den enda som klarar alla väder är den här, säger Susan Melber och pekar på granen.
På vintern brukar den vara klädd i julgransljus. För tillfället har den sällskap av höga solrosor, den ena ett riktigt praktexemplar med overkligt många blommor på en och samma stjälk. I jorden är flera utomhuslampor nedstuckna.
Det mesta i balkonglådorna var redan planterat när familjen Melber flyttade in för två år sedan. De har bara gödslat och bytt det översta jordlagret. På frågan vad de olika buskarna och växterna heter skrattar Susan Melber.
- Och det frågar du någon som är från Afrika! Vi har inga såna där.
Vi tittar in hos Bo och Anita Ericsson också. Bo är ordförande i bostadsrättsföreningen. Trots möjligheterna håller de sig till lågmälda penséer, kärleksört och krypenar.
- Vi vill inte ha några höga träd som skymmer solen, förklarar Bo Ericsson och berättar att den kan gassa från tio på förmiddagen tills den går ner.
När vi kliver ut på den 35 kvadratmeter stora terrassen med ljusa stenplattor, vitkalkade väggar och skjutdörrar känns det som om vi förflyttats till Medelhavskusten. Regnet smattrar väl mot markisen även där ibland.
Uteplatsen var avgörande när paret Ericsson valde att köpa den här lägenheten. Vardagsrummet står för det mesta oanvänt, terrassen har infravärme. Själva balkonglådan är de dock inte lika intresserade av.
- En del sköter balkonglådorna väldigt bra, andra inte alls. Vi ligger väl mitt emellan, säger Bo Ericsson.
Han berättar att en sådan här låda väger fem ton.
- Det är mycket betong här, säger han och pekar med högerfoten mot den vitmålade kolossen.
HSB gav arkitekten György Korodi uppdraget att rita husen i slutet av 80-talet. Det blev ett tiotal liknande projekt i Sverige. Inspirationen kommer från Norge där det finns gott om terrasshus.
- Terrasshus var ingen ny uppfinning men kombinationen med balkonglådorna var ny, berättar György Korodi.
@3a Text ui:Tanken är att lådorna ska ersätta en trädgårdsplätt. De är 7,2 meter långa och ungefär 75 centimeter höga och breda.
- 75 centimeter är lågt, men det anses att man inte kan ramla ut eftersom lådan är så bred, säger György Korodi.
Hur många kubikmeter jord den rymmer kan han inte svara på.
- Själva pottan är ju avfasad utifrån. Jag har aldrig mätt.
Så jobbar vi med nyheter