Torslunda - en gård med anor
Våren 2007 köpte de Torslunda gård. I höst säljer de. Tobias Fagerborg och Elin Hellström köpte med hjärtat, så det är med visst vemod de lämnar gården. Men tiden räcker bara inte till.
Elin Hellström och Tobias Fagerborg i Torslundas vardagsrum. Mangårdsbyggnaden har tio rum. Därtill kommer de två lägenheterna i de bägge knuttimrade uthusen. Riktigt så stort tänker de sig inte framöver, sådär 200 kvadratmeter får nog räcka när de bygger nytt.
Foto: Robert Johansson
På andra sidan Uppsalavägen ligger pulkabacken med alla vinterminnen nedladdade i Tobias barndom, nu ingår den i de 17,7 ha som hör till gården, och där på sluttningen mot Tämnarån går Elins hästar. Halvt om halvt gömt i hagens rätt otämjda grönska står ett litet soldattorp som sägs ha varit Tierps första skola, där Lugn-Stina lärde barnen läsa katekesen vid förrförra seklets början.
Det torpet är bortom all räddning nu, men gården - som i vissa delar bär nästan ett sekel till i sina grova, faluröda timmervarv - är i bästa bruksskick.
Allt Tobias och Elin behövde göra när de flyttat in var att rusta stallet inuti, och återställa spiltorna som företrädaren på gården rivit ut. Elin har fyra egna hästar och en och annan extra inackorderad.
- Varje gång jag har kört förbi Torslunda har jag önskat att det var jag som bodde där. Så när chansen kom tog vi den så klart, säger Tobias.
Då, i april förra året, var det fortfarande ett halvår kvar innan nya E 4 skulle öppna, och kanske var det svårt att tänka sig hur jämförelsevis lugnt det skulle bli kring gården när den dagen kom.
- På gamla E 4 passerade 11 000 bilar per dygn, nu är det väl 30, säger Tobias.
Hur som helst så var köpintresset svalt och Elin och Tobias hade ingen konkurrens. I dag är bilden en helt annan, förra helgen kom sexton familjer på visning och genast satte budgivningen i gång.
Vi går en sväng runt husen. Den gulrappade mangårdsbyggnaden i två plan är yngst med byggåret 1876. Det är den timrade röda vinkelbyggnaden som har de äldsta anorna; det ena huset var handelsbod ända in på 1900-talet - i de breda golvtiljorna har trampet av fötter på ömse sidor om köpmansdisken nött ned träet i en halv decimeter djupa fåror. Den andra vinkeln har varit gästgiveri. Båda är från 1700-talet men det finns köpebrev på Torslunda daterade redan 1609.
- Fast man har bott på den här platsen mycket tidigare än så, bakom gästgiveriet finns gravhögar från järnåldern, säger Tobias.
Faktum är att gårdens läge intill Tämnaren var attraktivt redan på stenåldern, när den omgivande slätten var en havsvik och åsen där Torslunda ligger stack ut som en udde i havet. Så är också området kring gården ett av de intressantaste i länet ur fornminnessynpunkt. Här har arkeologerna genom åren gjort mängder av fynd av allt från stenyxor till bronsålderssmycken.
När Tobias och Elin flyttade till Torslunda var övervåningen inredd till en liten Bed & Breakfast-rörelse, som förra ägaren startat. Elin har drivit den vidare:
- Härom månaden hade vi en gäst som kom för att få se sitt barndomshem igen. För 90 år sedan föddes hon här i vårt kök!
- Egentligen tycker vi inte om att dela huset, så vi har inte marknadsfört verksamheten och hade inte tänkt fortsätta. Men i början var vi fullbokade med alla byggjobbarna från vägen och sedan har vi haft en hel del stammisar bland fallskärmshopparna på Gryttjomfältet, folk från olika håll i världen som det har varit roligt att träffa, säger Tobias.
Om bara dygnet haft flera timmar ... Både han och Elin arbetar heltid. Han med sin rörmokerifirma i Stockholm, där han övernattar i veckorna, hon inom omsorgen i Tierp. Det blir för tajt att sköta gården parallellt.
- Bara att klippa gräset tar fyra fem timmar, och då har jag en riktigt bra maskin som klipper brett, säger Tobias.
Han startade eget i samma veva som de köpte Torslunda och hade tänkt sig att jobba rätt lokalt, men när det i stället blev Stockholm hundra procent har tiden känts knapp:
- Nu hoppas vi kunna stycka av hos Elins pappa i Sjukarby och bygga en mer hanterlig villa, som blir lättare att sköta och där gräsmattan inte är fullt så stor. Då blir det närmare för Elin ned till ryttarklubben också.
- Men tanken på att flytta är ändå lite halvtuff. Jag kommer absolut att sakna det här stället, det är en speciell känsla med en gård som har Torslundas historia, säger Tobias.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!