Tillbaka i barndomshemmet

Även om inredning är Linnéa och Micke Ahlfonts största intresse är det resultatet de hela tiden strävar efter. Att riva, ändra och snickra för sakens skull är inte deras stil.
- Vi är väldigt noga med planeringen och brukar tejpa upp konturerna av möblerna med maskeringstejp innan vi sätter i gång, säger Linnéa Ahlfont och visar hur de till och med ritat in böckerna i skisserna av hyllorna på väggen.
Micke och Linnéa Ahlfont har bott i sitt hus i Storvreta i tre år. Men Linnéa bodde först där med sina föräldrar och bröder i 19 år. Hennes gamla flickrum fungerar just nu som gästrum och när renoveringen blir klar ska sönerna Max och Hugo flytta in där.

Men valet att köpa Linnéas barndomshem var inte helt självklart när Linnéa och Micke väl bestämde sig för att lämna vindsvåningen på Östra Ågatan.
- Husen på landet kändes aldrig riktigt rätt när vi var och tittade på dem. Det var antingen för långt till grannarna ? säger Linnéa.
- ? eller så skulle brunnen borras om, fyller Micke i.
Just då hyrde Linnéas två bröder 70-talsvillan av deras mamma och det gick upp för Linnéa och Micke att i Storvreta fanns ju allt som de behövde. Ett hus som inte krävde så grundlig renovering och med en lagom stor trädgårdsplätt.
De intygar båda två att de är glada att de väntat med att ta tag i renoveringen tills efter att pojkarna kommit. Linnéa Ahlfont driver sedan sju år butiken Collection i Uppsala och där får hon utlopp för sitt intresse för trender och snabba förändringar. I sitt eget hus vill hon inreda långsamt och barnvänligt.

Linnéa och Micke Ahlfont har satsat på en gedigen, lantlig inredning med mycket enfärgat och med stora möbler med tyngd i. New England skulle man nog närmast definiera stilen som. Inspirationen får Micke och Linnéa genom filmer och inredningsmagasin som Mickes släkt från USA skickar till dem.
I köket är det möblerat med fyra av de fjorton skinnklädda stolarna. De andra står i matrummet.
- Det är så himla praktiskt med de här stolarna. Bara att torka av. Man måste vara beredd på små blåbärsfingrar. Därför var vi jättenoga med att välja en tapet som också är avtorkningsbar, säger Linnéa Ahlfont.
Det stora köksbordet är också det inköpt med tanke på att passa såväl inredningsstilen som de små pojkarna. Det är från början av 1800-talet och köpt på loppis i Hälsingland där Linnéas mormor bor.
- När grabbarna står och kör med sina bilar över bordsskivan blir den bara ännu vackrare, säger hon.

I matrummet valde de ett bord i massiv ek, för att kunna slipa det om det får alltför stora skavanker.
Linnéa Ahlfont säger att man helt enkelt får kompromissa lite med inredningen när man har småbarn. Hon och Micke har lärt pojkarna att inte röra de ömtåligaste sakerna och låter kristallen stå framme på farligt låg höjd i matrummet. Men det vita lantköket kommer de att vänta med att sätta in tills de små blåbärshänderna vuxit upp och blivit lite större.
På övervåningen har de tagit bort innertaket för att få rymd och ljus. Att tilläggsisolera är nödvändigt, men annars är det ett ganska lätt ingrepp att göra för att få en mer personlig stil på 70-talsvillan, säger Linnéa.
- Det är ju lite av en furuchock att komma in i de här husen, och därför har vi målat taket vitt. Furutrappan har vi målat och betsat. Den här typen av hus åldras ju inte vackert direkt, säger Linnéa Ahlfont.
Snart är renoveringen klar, och Linnéa kan ägna sig åt det som hon tycker är roligast.
- Det bästa som finns är att piffa till med detaljer när allt på plats. Att duka är det roligaste jag vet. Laga mat är inte så kul, vi brukar göra en stor lasagne att bjuda på. Men dukningarna är mer avancerade. Eftersom vattnet, elen och värmen fungerar i ett sådant här hus är man liksom närmare piffet, säger Linnéa Ahlfont.

Tillbaka i barndomshemmet

När Linnéa Ahlfont tillsammans med sin man Micke köpte sitt barndomshem i Storvreta föll allt på plats. Här kunde de skapa sin egen barnvänliga New England-stil utan att behöva renovera ihjäl sig.