Tid att bärga sista skörden
Persilja är ett dominerande inslag på Zubeir Khalils kolonilott. Sorten kommer från Turkiet och är god hackad i en enkel omelett.
— Jag odlar även en del som jag känner är typiskt för den svenska naturen: rabarber, pepparrot och jordgubbar. Mest för att man genom naturen lär känna landet. Sedan presenterar jag de svenska växterna för kompisar som kanske inte känner till dem, säger Zubeir Khalil.
Han berättar att han kom till Sverige från Kurdistan för drygt arton år sedan. Kolonilotten har han haft i fyra år och han tillbringar mycket tid åt att odla fram sina växter. För att lyckas med växter krävs kärlek, menar Zubeir Khalil.
— Man måste tycka om något för att få ett gott resultat. Med omtanke och kärlek lyckas man.
Vid fyratiden på fredagseftermiddagen är det nästan tomt vid kolonilotterna i Gränby. Eva Hjertson går omkring med en skottkärra. Hon är i gång med att rensa bort ogräs på sin kolonilott.
— Fram på kvällen brukar folk komma. Många äldre män sitter och spelar kort eller bräde här. Här är många invandrare och en del odlar spännande grödor. Det är roligt, säger Eva Hjertson som haft kolonilotten i 20 år.
Det är kommunen som äger marken och odlarföreningen Nybyplantan som hyr ut lotterna. Här finns cirka 100 lotter om 60 kvadratmeter. Många kolonilottsfantaster är invandrare från Turkiet och Iran. Här finns även odlare med rötterna i Litauen, Kina, olika afrikanska länder och Bangladesh.
— Jag känner alla här, jag pratar med alla. Koloniodlingen fungerar som en mötespunkt, det är bra och roligt och jag tror det är viktigt för samhället, säger Zubeir Khalil.
Så småningom kommer fler odlare ut i kvällssolen. Mustafa Coban och hustrun Mircey Coban skördar sina prydliga rader med mangold.
— Det är sista skörden för i år. Mycket fryser vi in eller torkar och en hel del lämnar vi till släktingar, säger Mustafa Coban.
Förutom mangold odlar paret lök, morötter, squash, bönor, rädisor, gräslök, persilja och koriander. De kommer från turkiska Kurdistan där de odlade mycket.
Hraehik Manasians rensar sitt jordgubbsland.
Han berättar att hans två barn som läser på universitetet ibland kommer och tittar när han jobbar i landet. Det blir lite som en familjesammankomst. För knappt åtta år sedan kom familjen till Sverige från Armenien, kolonilotten har de haft i två år.
Svarta och röda vinbär är svåra, menar Hraehik Manasian. Fåglarna tar det mesta.
— För övrigt har jag mycket gurkor och pumpor nu. Jag har försökt med lite persiska bönor, men de kommer inte bra, säger Hraehik Manasian.
Så jobbar vi med nyheter