Svensk bokdesign i skamvrån
Rikard Lind är frilansjournalist och skriver för Bostad var fjärde vecka.
Foto:
Intresset för design är väldigt stort i Sverige och vi intalar oss nog lite till mans att den svenska, eller i alla fall skandinaviska, formgivarkonsten också är vida erkänd ute i världen.
Tillika är vi alltså 108 468 personer som betalar entré för att få klämma lite på böcker några dar varje år.
Mot den bakgrunden måste det sägas att våra böcker är anmärkningsvärt fula.
Oftast när jag betar av nyheterna i bokhandeln eller, ännu värre, ögnar bästsäljarhyllorna i snabbköpet slås jag av hur besynnerligt det är att vi inte kommit längre när det gäller svenskproducerade böckers design. Kanske har de grafiska begåvningarna öppnat trollerilådan i närstående branscher som känts sexigare och ägt mer prestige, kanske har förlagen fallit för skräcken över att Sverige är ett litet land och därför gör de säkrast i att koka ihop nåt klatschigt enligt, säg, absolute music-skolan som förmodligen tilltalar "Svensson" och räddar budgeten. Sammansättningen av motiv, färger och typsnitt känns omodern, andefattig eller räddhågsen.
Det är inte utan att man känner sig en smula generad å svensk bokformgivnings vägnar när man får frossa i en utställning som den om den bästa nederländska bokdesignen under 2006 (33 utvalda verk på svensk Form i Stockholm, till den 14 oktober) som står i svidande skarp kontrast med självförtroende och nyfiket innovativ vilja. Det räcker också att bläddra i andra europeiska förlags kataloger - Phaidon, Steidl, Laurence King, Thames & Hudson, Taschen, Simon & Schuster, Little & Brown, Schirmer/Mosel, Birkhäuser - för att uppnå samma rodnande effekt.
Men låt oss nu ha lite förtröstan.
Det finns ju faktiskt anledning till det.
Tecknen står för all del inte skrivna i skyn med ojämförligt snygg eldskrift, men de finns där. En betydande klimatförändring är på gång. Formgivare som Henrik Nygren, Lotta Kühlhorn och Lasse Sundh har betytt en del för den, och friare tänkande förlag som Arena, Modernista och Max Ström blir konstant bättre.
De senaste åren har det skett en föryngring i både synsätt och redaktörernas medelålder. De nya förlagen har blivit fler. Modet har ökat, attityden förändrats. Ta bara en sån sak som att ett antal förlag börjat ange vem som har formgivit respektive titel i Svensk Bokhandels mäktiga katalog över säsongens böcker, ungefär som det i evigheter varit självklart att presentera vem eller vilka som skrivit text och musik i Melodifestivalen (möjligen inte den mest briljanta liknelsen du fått dig till livs, men jag sa "ungefär"). Hur boken framställs spelar alltså roll för helheten. Formgivarens status växer.
Svaren på frågan om vad en bok faktiskt kan vara - hur den kan se ut, användas, upplevas, förpackas och kanaliseras - kommer med stor sannolikhet att bli allt fler inom snar framtid.
Redan nu behöver böcker verkligen inte vara ängsliga eller konventionella.
Vi är 108 468 personer som vet allt som förlagen egentligen bör ta fasta på - böcker är kul!
Låt det synas.
Så jobbar vi med nyheter