Studenter gör flytande trädgårdsinstallation

Det är en mycket speciell miljö: Stockholms hamnentreprenad, där det ordinarie arbetet pågår för fullt. Små och stora arbetsbåtar ilar hit och dit, och överallt ligger rostiga enorma ankare och kättingar grova som manslår.
Mittemot horisonten med Globensilhuetten arbetar Kerstin Söderlind, Emma Falk och Maija Tammela. De sysslar också med att konstruera en glob — jordgloben, som placerats på en rund, gul stålponton.
— Vi har byggt en rund träställning ovanpå den, och sedan lagt på plywood som täckts med mosaikbitar och kakel som ska gestalta världshaven, berättar Emma Falk.
Själva jordytan består av sedummattor (en vanlig fetbladsväxt) som klamrats fast med häftpistol.
— Projektet kändes ärligt talat först helt oöverstigligt, men nu är vi hemskt stolta över att Jorden faktiskt blev rund. Materialet är extremt eftersom det skulle funka för utomhusbruk, och det har varit svårt att beräkna hur mycket som skulle gå åt, säger Kerstin Söderlind och börjar nita fast Sibirien.

Putsar på polen
En bit därifrån sitter Maija Tammela på huk och putsar upp Nordpolen, en rund skapelse i mosaik och kakel i olika nyanser vitt, som skall kröna deras verk.
— Vi känner i alla fall att vi inte har gjort det för lätt för oss, säger hon ironiskt.
Närmaste grannen är en helt annorlunda konstruktion, ett multivattenverk placerat på en rektangulär träponton. Det för tankarna till låten Den makalösa manicken, och är uppbyggt av armeringsjärn, t-järn, rödrostiga hängrännor och en stor plexiglasskiva.
Linus Hedin, en av de sju bakom konstruktionen, förklarar hur den fungerar:
— Vattnet pumpas upp ur sjön och hamnar i ett vippkärl som välter åt ena hållet när det fylls. Det skvätter och forsar rejält, och flera olika vattenflöden skapar liv och rörelse.
Pontonen är täckt av grus, och större och mindre stenar. Här växer mjuka, luddiga lammöron, en grupp späda björkar, vajande gräsarter av varierande höjd, samt några bolltistlar.

Sista finjusteringen
— I princip är vi färdiga. Vi skall bara slänga på lite singel och eventuellt plantera några fler bolltistlar. Sedan är det bara att luta sig tillbaka och njuta, säger han innan han vandrar i väg till Jordengruppen för att bistå med råd och dåd.
En bit härifrån ligger den tredje trädgården, ett flytande vardagsrum, där mänskligt bohag och grönska förenas. Här pågår arbetet för fullt.
— Vi ville göra något som tilltalar alla, ett vardagsrum att känna sig hemma i. Men också något som mystifierar; är det här ute eller inne, säger Helena Persson som ingår i gruppen.
Närmast Sickla kanal ligger trädgård nummer 4, Koloniträdgården, komplett med persilja, morötter, potatisstånd, röda vinbär, och ringblommor. Inte heller komposten saknas, krönt av en spade med ett par trädgårdshandskar inkilade i handtaget.
De fyra flytande trädgårdarna har nu bogserats till Sickla kanal, där de kan beskådas i en utställning som pågår fram till och med 29 augusti.