Storgatan, en gång kantad av ståtliga trädalléer, badar i solgass när vi börjar promenaden. Från adressen nr 1, Frälsningsarméns Sagahemmet, hörs lågmälda röster. Några män sitter i behaglig skugga invid det rosarappade huset. Den rådande högsommarvärmen är det givna samtalsämnet.
– Helst håller man sej i skuggan. Har man jobbat 45 år i solen så håller man sig helst undan den, säjer Sigvard Redin som varit målare, främst i Stockholm. De andra nickar instämmande, medan samtalet kommer in på gamla tiders farliga målarfärger.
– Förr var det mycket förtunning och skit i färgerna. Många målare for illa, säger Sigvard som snart ska gå in och äta lunch. När det blir lite svalare, tänker han åka en tur på moppen, en STO som står omsorgsfullt skyddad under en grå presenning.
Tårt- och krokanliknande byggnader med tinnar och torn varvar med fyrkantiga lådor i tegel och puts. Vid nr 13 sluter en kvinna med banankartonger. han är varm och trött och vill inte vara med i tidningen. Därför kan vi inte fråga om hon flyttar på grund av oro över husets lutning. Men det är inte bara nr 13 som lutar. Tydligen ligger flera av de äldre byggnaderna här på uppländska lerkärnor.
Vi korsar S:t Olofsgatan, och i hörnet ligger den tegelbyggnad med Olof Hellström-smidda detaljer som en gång hyste Stiftelsen Musik i Uppland – en vemodig påminnelse om det förflutna. I dag finns här Träffpunkten, populär samlingsplats för stans seniorer, men några sådana ser vi inte till. Här är semesterstängt, och seniorerna själva befinner sig väl i sina sommarvisten. Solen står allt högre på himlen och det börjar dra mot lunch. Strax innan korsningen S:t Persgatan hittar vi Maria Alarik med nioårige sonen Elias. På en bänk i skuggan har de dukat upp en sund, hemgjord salladspicknick mellan sig.
– Vi har semester och sommarlov, och har kommit in från Björklinge för att gå på stan. Men först ska vi pusta ut lite, säjer Maria, och medan Elias tar ännu en morotsstav påminner han sin mor:
– Och i leksaksaffärer.
Utanför Den lilla teatern träffar vi kompisarna Ibrahim och Ahmed, båda 30 år och med palestinska rötter.
– Fast nu bor vi i Gamlis. Vi ska iväg på svenskalektion vid Lernia, säjer de och gör tummen upp innan de går vidare.
anna.bill@unt.se