Staden kan aldrig ersätta drömgården
Att köpa gård. En rak grusväg över ett Uppländskt gärde bär till familjen Karlsson Eklunds hem. Vid infartvägens slut finns en hästbana. Strax bredvid ligger ett rejält lass med takpannor. Upprustningen av gården är ständigt pågående.
Drömmen om djur och natur blev stark för Uppsalabon Henrik Karlsson, här med treårige sonen Alvin på armen. Nu satsar den lilla familjen långsiktigt med röjande av mark och renovering av hus.
Foto: Staffan Claesson
- Fast första gången vi kom hit på visningen, en regnig höstdag, tänkte jag att det här stället vill jag i alla fall inte bo på. Men Henrik såg potentialen, berättar Rebecca Eklund, som är försvarsanställd i Uppsala.
Henrik Karlsson är projektledare inom ett stort byggföretag och hans kunskaper har kommit väl till pass, både vid förvärvet och nu när det ska ställas i ordning.
De två boningshusen hade varit uthyrda de senaste åren och marken utarrenderad. På husets baksida brann några plastsaker. Vid infarten tronade sju skrotbilar som tidigare hyresgäster bara lämnat. Hela gårdsplanen var belamrat av gammalt skrot, från kylskåp till oidentifierbara småprylar.
Många spekulanter vände redan vid uppfarten och mäklaren stannade bara en kort stund vid visningen. Resultatet för parets del blev att priset blev bra.
De anade det natursköna bortom allt skräp, men det som var helt avgörande för deras del var att markägorna på sammanlagt 36 hektar låg sammanhållna runt boningshusen, vilket inte är så vanligt numera. Många Upplandsbönder har valt att stycka sina markägor nära husen.
- Men markerna var omgärdade med rostig gammal taggtråd och diken och hagar var igenvuxna. Vi beslöt oss för att prioritera att röja marken, berättar Henrik Karlsson.
Med goda vänners hjälp, samt en traktor satte de i gång. Lass på lass kördes till skroten och sopstationen. Nu gapar kala fläckar på gräsmattan där saker har legat. Men de ska åtgärdas när de grävt ut husgrunden. Då ska en helt ny trädgård få växa upp.
En annan nödvändig investering blev att ställa i ordning värmeförsörjningen för gården. Nu eldar de med flis från den egna skogen.
- Det är tur att boningshusen var i så pass bra skick som de var, fullt beboeliga. Och det fanns borrad brunn, säger Rebecca Eklund.
Men likafullt är det husen som ska åtgärdas härnäst. Henrik Karlsson och Rebecca Eklund var medvetna om att gården skulle bli ett stort projekt över lång tid redan innan köpet och tar lugnt saker i tur och ordning. De finner njutning i att se de påtagliga förändringarna till det bättre. Visst blir det mycket jobb när de är hemma, men de brukar unna sig någon dag då och då när de reser bort.
- En del av byggnaderna, till exempel det ena boningshuset är från 1800-talets slut, samt den gamla smedjan och vagnslidret. Till dem har jag sökt kulturstöd från EU till renoveringen. Det är bra att känna till sådant, säger Henrik Karlsson.
Som barn vistades han mycket på en släktings lantgård. Gårdsdrömmen växte sig stark när Henrik Karlsson ledde ombyggnationen av ett större lantbruk till golf- och konferensanläggning.
Rebecca Eklund har delvis vuxit upp på landet. Hon har en egen häst, men den har än så länge stallplats i Norrköpingstrakten. Under den senaste vintern har stallet använts ändå. Grannarna tryckte på att de skulle få hyra stallplats och sex hästar inhystes där. Nu går hästarna och betar i den närbelägna hagen som är röjd enligt EU:s direktiv. Det finns nämligen regler för hur betesmark ska vara arrangerad.
- Nyckeln till vårt projekt är att man hjälps åt. Vi har vänner som precis som vi njuter av konkreta resultat av jobb och dessutom har vi jättebra grannar. Flera av dem har småbarn, så treåriga Alvin har lekkamrater i närheten, säger Rebecca Eklund.
Tillsammans med en annan granne, som precis som han själv tidigare har arbetat inom försvaret, driver Henrik Karlsson överlevnadskurser i den egna skogen. En annan sidoinkomstkälla är att ena boningshuset hyrs ut. Hyresgästerna har också småbarn och de håller på att bygga ett eget hus i närheten. Så de kommer att fortsätta att vara grannar.
- Det som verkligen överraskade oss när vi flyttade hit var att posten har så fin service här på landet. Det är bara att lägga en tjuga tillsammans med det ofrankerade brevet i vår brevlåda så fixar brevbäraren det, säger Henrik Karlsson
- Glassbilen skickar sms när de är i närheten och undrar om de ska köra in till oss. I stan fick vi aldrig tag på den säger Rebecca Eklund.
Om tre veckor väntas en ny familjemedlem. För Rebecca Eklund och Henrik Karlsson är det omöjligt att tänka sig att flytta tillbaka till stan tre trappor upp utan hiss och utan vilda fåglar och djur i närheten.
Så jobbar vi med nyheter