Även mitt i vintern strosar turister upp till Gunillaklockan för att fotografera och beskåda utsikten över Uppsala stad. I slottsbacken åker några barn pulka och snowracer mellan träden. Mitt i detta offentliga rum, på pulkabackens topp, bor Lena och Peter Egardt, landshövdingeparet. Med ett svart förkläde över kjolen släpper Lena Egardt in oss i representationsköket. Hon hjälper husfrun Elisabeth Andersson med att göra västerbottenpajer inför helgens mottagning.
– Annars brukar Elisabeth fixa maten och jag blommorna, säger hon.
Lena Egardt knäcker de sista 16 äggen till äggstanningen innan hon hänger av sig förklädet och tar oss med bakvägen till privatbostaden på andra våningen. Nyss hemkommen från länsstyrelsen hade Peter Egardt hoppats få äta lunch innan husesynen, men se det hanns inte med. Mitt i lägenheten ligger vardagsrummet, parets favoritrum. Det är stort som en fyrarumslägenhet, med två soffgrupper, en tv-hörna, djupa fönstersmygar och en stor öppen spis. För första gången på många år fungerar eldstaden, det har Peter Egardt sett till. Förutom matrum och vardagsrum finns två arbetsrum, ett sovrum och ett gästrum. På bredden är slottet tio meter, så lägenheten är avlång.
– Det är långa avstånd och ingen idé att försöka prata med varandra från var sitt rum, konstaterar Lena Egardt.
Badrummet är toppmodernt, stort och ljust. Tvättstugan har en fin utsikt. När man står och stryker ser man ut över Svandammen och Islandsbron. Det enda de är missnöjda med är köket. Visserligen fick de överskåp där det tidigare var dammhyllor, men köket är alldeles för trångt. Peter Egardt demonstrerar genom att öppna diskmaskinen och kylskåpsdörren som därmed blockerar båda ingångarna. Och utslagsvask saknas, säger han och pekar ner i en enda stor ho i diskbänken. Landshövdingeresidenset stambyttes och renoverades innan Egardts flyttade in i april förra året. Fastighetsverket och slottsarkitekten har lyssnat till deras önskemål. Alla färger fick de bestämma själva. Många väggar är vita eller ljusgrå, men matrummet är rött.
– Det är samma röda färg som vi hade i matsalen i Nacka, konservativa som vi är, säger Peter Egardt.
Faktum är att alla rum har samma färgnummer som sina motsvarigheter i villan i Nacka. Möblerna är också desamma, även om de fått byta plats lite. Att fylla ut de cirka 190 kvadratmetrarna i slottet var inga problem. Bortsett från de trevliga grannarna och att kunna gå direkt ut i trädgården, saknar de inte huset.
– Nej vet du vad, här finns så mycket annat, många stora fönster, utsikt och ett härligt ljus, säger Lena Egardt.
Trädgården var de först skeptiska till eftersom den ligger mot norr, men efter sin första sommar här tycker de att den är jättetrevlig. Entusiastiskt berättar de om springbrunnen, äppelträden, krusbär, vinbär och det stora mullbärsträdet. Mullbär visade sig vara gott till citronpannacotta.
Gustav Vasa satte i gång bygget av Uppsala slott på 1540-talet. Bara två decennier senare begicks sturemorden här på Erik XIV:s order. Här enades Uppsala möte om att Sverige skulle bli lutherskt 1593. Drottning Kristina avsade sig tronen i Rikssalen 1654, där FN:s blivande generalsekreterare Dag Hammarskjöld nästan tre hundra år senare spelade tennis – hans pappa Hjalmar Hammarskjöld var nämligen landshövding. Uppsala slott har varit residens för landshövdingen sedan 1766. Lena Egardt tycker sig känna historiens vingslag.
– Jag har läst på och då blir man ju intresserad. Det är roligt att berätta för gästerna.
Hon trivs i sin nya roll, även om hon föredrar att kalla sig för lågstadielärare än landshövdingsfru.
– Man träffar så mycket folk och pratar om nya saker, säger hon.
Peter Egardt tycker att det är roligt och utvecklande att vara landshövding.
– Jag kan bestämma mycket själv och tror på det jag sysslar med, säger han.
Nattetid är det bara Lena och Peter Egardt som huserar i slottet. Att det skulle vara ödsligt har de inte reflekterat över. Inne i residenset känns det ombonat och tryggt. Inte spökar det heller.