Ingen vet hur det hände men trots sju rum, en rymlig vind och källare har det lilla kombinerade arbets- och gästrummet vid hallen på nedervåningen blivit familjen Sundströms gemensamma nav.
– Det här är ett ganska stort hus men av någon anledning vill alla vill vara i det här rummet, säger Anna Sundström. Ofta sitter vi här allihop, vi jobbar och barnen gör läxor, eller så sitter de med sina skärmar, spelar och kollar medan min man Johan skriver musik.
Rummet kamperar också en, i familjen, hett omdebatterad inredningsdetalj. En tavla på ett mörkt stormande hav.
– Den här ärvde vi nyss och vi har världens debatt om vi ska behålla den. Jag ville inte ha den först men den växer ändå, blir som ett fönster ut. Vi har inte riktigt bestämt oss. Den är lite ångestframkallande, hotfull, med det här ilskna havet som stormar.
Sonen Wilhelm som kikar förbi har också blandade känslor.
– Den passar inte riktigt med tapeten. Men mot en vit vägg blir det nästan värre, konstaterar han fundersamt.
Medan tavlans framtid förblir oklar finns det mycket annan konst som har en säkrad plats i hemmet. Väggarna i 20-talsvillan pryds av såväl Uppsalakonstnären Lennart Rhode och Peter Dahls verk och även fyndad och ärvd konst.
Hemmet, som brukade vara en tvåfamiljsvilla, är luftigt med stort ljusinsläpp. Hit flyttade Anna Sundström och familjen för 10 år sedan. Anna, som har jobbat med PR och marknadsföring i 20 år, tog över som vd för kommunikationsbyrån Södra tornet för fem år sen. Hon utsågs till Årets mentor 2010, till Framtidens ledare 2011 och har även varit en av regeringens ambassadör för kvinnligt företagande. Utöver en viss mängd Stockholmspendlande har familjen även gjort gemensamma avstick till Boston och Australien där de bott ett år i taget.
Men nu är det alltså Luthagen som gäller, i ett hus som inramas av en nästan diamantformad trädgård och många äppelträd. Inne i huset är det en blandning av ärvda möbler och designklassiker som ramar in familjelivet. Och eftersom hela familjen musicerar, mer eller mindre, även instrument. Anna har spelat piano, maken Johan spelar saxofon. Barnen har gett sig på trummor, bas, gitarr och ukulele.
– Det här med att vi har massa instrument framme – det är ju stökigt egentligen och skulle kunna stuvas undan. Men det är härligt när det man gillar att hålla på med finns lättillgängligt och syns. Vi har mycket böcker och instrument. Att läsa är en jättestor del av våra liv också, säger Anna och hänvisar till travarna i vardagsrummet.
Att förvalta ägodelar med omsorg ligger familjen varmt om hjärtat. De ärva, fyndade och upprustade föremålen är många utan att hemmet på något sätt liknar ett kulturarv. I sovrummet finns ett skänkt jätteskåp som Anna och Johan målat om för att matcha stickfärgen i en spegelram i rummet, också den ärvd. På vinden, som är ett populärt tillhåll för husets tonåringar tillika ett gästutrymme, fungerar en inglasad liggande dörr som skrivbord.
– Vi vill gärna ta vara på saker, ta hand om det som ärvs eller skänks. Det är lite tvärtom mot slit-och-släng-mentaliteten. Vi gillar designklassiker och saker som är pre-loved. Visst är det ett härligt ord? Det klingar bättre än ”begagnat”. Det signalerar: det här har någon redan älskat sönder och det kan fortsätta älskas.