Pittoreskt boende mitt i centrum
De bor trångt, har rätt så kallt på golven på vintern och nog är det är lite lyhört. Men hyran är låg och miljön är pittoresk så det stänker om det.
Det är lågt i tak i den lilla lägenheten.
Foto: Nina Leijonhufvud
De bor på bottenvåningen i hörnet av Övre Slottsgatan-Svartmangatan, i den delen av huset som är allra äldst. Här tror man att den illa sedde rackaren gick omkring med tunga steg.
— Under stadsvandringar brukar man stanna till utanför och tala om parian. Då stänger vi fönstret om oss, småskrattar Anne-Sophie Fröjmark.
En knarrande trätrappa i deras uppgång leder vidare upp till två lägenheter på andra våningen. Lägenheten på botten öppnar sig med köket och det är inte särskild stort. Ingången blockeras nästan av kläder packade på hängare, skor och stövlar på golvet.
Intill finns resterna av en stor murad eldstad med huv. Den har senare fått en svart järnspis från Husqvarna, som nu mest är prydnad.
En köksbänk och elspis är arbetsytor för dagens matlagning.
— När vi får besök sitter vi mest i köket, vi har som mest haft åtta sittande gäster, erinrar sig Anne-Sophie Fröjmark.
Under deras köksbord finns i golvet en lucka till ett utrymme under huset som inte används och vars funktion är något oklar i dag. Ett gammalt förvaringsutrymme för saftat och syltat? Eller ett ställe för gamla hemligheter?
I vardagsrummet innanför köket står en kakelugn, fyra hyllor, en soffa, fåtölj, en TV, men inget bord.
— Billyhyllorna fick vi kapa, det var för lågt i tak, berättar Henrik Fröjmark.
Själv kan han med sina 181 centimeter nätt och jämnt stå raklång mitt i rummet utan att slå huvudet i det bågnande taket.
— Det går inte komma ifrån att vi har ett fantastiskt boende, utbrister Henrik Fröjmark.
— Det känns som om detta är ett av Sverige bästa studentboenden. Det är centralt, kostar nästan ingenting, är gammalt och har en fin gård.
Så jobbar vi med nyheter