Paradiset på Ormö
Varje fredag, oavsett väderlek eller årstid, packas fyra katter in i burar, mat lastas in i kylväskor och en grön combi kör vägen från Uppsala till Sundsveden utanför Östhammar. Där byter de fordon och åker båt ut till sitt paradis, Ormö. Det här är frihetens port, säger Conny Carlsson och slår ut med armarna när båten lämnar hamnen.
Paradiset är en naturtomt med ett 70 kvadratmeter stort bostadshus i mörkt timmer, en gäststuga och några bodar på tomten. Ungefär 20 meter rätt upp på en höjd ligger deras sommarhus med utsikt över sundet in mot Söderön och grannön Enholmen.
Huset har söderläge och runtom löper en veranda. Så blåser det kyligt från norr står utemöblerna strategiskt åt söderläget, vilket de oftast gör.
— Det blåser ju sällan kallt från söder, säger Conny.
Inget hindrar ett besök
Den här fredagen, den allra vackraste i början av juni, skiner solen och vattnet ligger spegelblankt.
Den tre distansminuter långa resan mot Ormö tar ungefär en kvart. När vi når öppet vatten gungar det lite. Bris i håret, havsdoft i näsborrarna.
— Här kan det bli rejält gungigt om det blåser på från norr, säger Conny.
Men det är inte mycket som får paret Carlsson att ställa in en helgresa till sommarstugan. Varken isande vintervindar eller full höststorm stoppar dem inte.
— När det är is åker vi skoter från Gräsö, det är väl de enda gångerna som katterna brukar gnälla, säger Conny.
Nu sitter de i sina burar inne i förarhytten med förväntan i blicken. De vet vad som väntar.
En stressig arbetsvecka inne i stan är över en helg i frihet väntar. För både människor och djur.
Fredagen är en härlig dag. Gun-Britt jobbar halvtid och Conny arbetar in så att han kan vara ledig på eftermiddagen och de kan komma i väg i rimlig tid.
Värre är söndagskvällen.
— Vi åker så sent vi bara kan. Ju mörkare det är desto lättare är det. Men en sommardag och man måste åka in när det är ljust, nej det känns inget vidare, då har jag ont i magen, säger Gun-Britt och Conny håller med.
När båtmotorn på deras Capella tystnar slås man av tystnaden. Bara havet.
Vi vandrar en 52 trappsteg lång trappa upp till huset. Tunga kylväskor och hinkar med lupiner lastas upp mot sommarhuset.
Katterna ser förvånat på UNT-reportern som är ett nytt och okänt inslag i den hemvanda miljön. De går lugnt upp för trappan, väntar, ser efter om husse och matte kommer.
Där uppe steker solen varmare än nere vid vattnet. Flera koltrastar sjunger in sommaren.
— Det är alltid varmare här uppe än nere vid vattnet, säger Conny.
Annars är skärgårdsklimatet kyligare än inne i stan. Syrenen som blommar för fullt på fastlandet är knappt utslagen på ön.
Det var Connys föräldrar som i slutet av 50-talet skaffade sig en tomt på Ormön och byggde sig ett hus, som Connys bror sedermera tog över. Conny köpte i början av 70-talet en tomt alldeles bredvid och har byggt alla hus och bodar själv.
Imponerande bygge
Det är ett imponerande bygge som han åstadkommit, även om han själv inte skryter om det. Många timmars jobb ligger bakom, förstår man.
— Jag har nästan genomgående använt mig av begagnat material. Jag hittade gammalt timmer i en lada som jag fick köpa billigt som jag byggt stugan med och rutor från en glashandlare som skulle kassera dem. Det hade inte gått ekonomiskt utan det.
Han tror inte att han skulle klara av att göra om samma bedrift, både beroende på ålder, men också av rent ekonomiska skäl, en liknande tomt skulle kosta en förmögenhet.
— Dessutom skulle det inte vara möjligt. Det råder ju byggstopp på sådana här lägen i dag.
Hur är det med den slitna klyschan, när blir man färdig med sin sommarstuga?— Aldrig, säger han snabbt.
Det stämmer alltså?
— Jo, det är sant. Det finns alltid något att göra. Nästa projekt för min del är att förlänga bryggan. Eftersom vattennivån sjunker för varje år så måste den bli längre. Måla om ska jag också göra, klimatet sliter på byggnaderna. Och ved ska huggas och klyvas?
Klimatet ja, från strålande sol och nästan vindstilla tar det inte många minuter förrän ett stort svart moln barrikaderar sig över himlen och skymmer solen och blåsten tilltar.
Men att ha sommarstuga handlar inte bara om byggprojekt och en massa jobb.
— Det klart att man vilar en hel del, säger Gun-Britt som funderar på vart hon ska plantera dotterns lupiner som hon inte vill ha hos sig inne i stan.
— Det är ju ganska ont om jord här ute, men någonstans ska jag väl hitta en plats.
Trädgården är väldigt kuperad, vilket medfört att det inte finns någon gräsmatta som således inte behöver klippas. De har planterat rosor som växer så det knakar i det varma söderläget och ett äppleträd är också satt.
— Men det växer dåligt. Det finns älg på ön och de betar friskt av äppleträdet.
Conny och Gun-Britt har haft sommarstuga i drygt 30 år, har de några råd till blivande sommarstugeägare?
— Nej, egentligen inte. Kan man så ska man väl bygga i söderläge. Att klä in skorstenen i plåt är ett gott råd om man bor i skärgården. Och händig måste man nog vara?
Är man inte väldigt låst vid en sommarstuga, om man vill åka någon annanstans?
— Det vill vi inte, svarar båda snabbt.
De känner snarare tvärtom. De har båda några år kvar till pensionen, och de har redan bestämt sig.
Då blir inte huset på Ormö ett sommarhus längre.
De kommer att stanna kvar där året om. Och slippa ha magont om söndagskvällarna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!