I sex år har Leif och Gunilla Berg bott i en lägenhet på fjärde våningen i Olympen. I princip är det en bit av en styckad studentkorridor. Golv och tapeter är mestadels av nyare sort. En rätt genomgripande renovering genomfördes då Uppsala kommun sålde huset till den nybildade bostadsrättsföreningen Olympen på 1980-talet. Då gjordes studentrummen på detta våningsplan om till tre lägenheter.
– När det var studentkorridor här bodde två tanter på vinden som städade åt studenterna. Tanterna var mycket fromma och kyrkliga, vilket ledde till en del kontroverser med studenterna som gillade att ha blöta fester, berättar Leif Berg.
Han visar en liten tunn, häftad roman av Ture Nerman med titeln Olympen – ett gammalt Uppsalahus som han hittat på ett antikvariat.
Boken kom ut 1913, fem år efter författarens egen filosofie kandidat-examen men ett par decennier innan han inleder karriären som riksdagsman och antinazistisk redaktör för tidskriften Trots allt. Romanen behandlar författarens tid som student i Uppsala och livet i korridoren med de då tolv hyresgästerna – några av rummen var dubbletter.
Det är vilda fester, ibland med inhyrda damer från Stockholm och ständig pengabrist.Författarens alter ego, Erik Engberg, lär ska ha bott i det rum som familjen Bergs yngste son nu bor i.
Här finns ett litet pentry och en egen toalett. Sonen har faktiskt flyttat hemifrån en gång, men flyttat tillbaka. Läget är nämligen svårslaget för en student.
Makarna Bergs lägenhet ger från hallen ett väldigt långsmalt intryck. Hallkorridoren avslutas med en trappa. Där, från övervåningen, driver paret Berg ett läromedelsförlag och skriver läroböcker i historia och samhällskunskap. De har var sitt arbetsrum alldeles under snedtaket med fönster som vetter mot Västgötaspången och taken på Katolska kyrkans byggnader.
Många av lägenhetens renoveringar har Leif Berg gjort själv. Han har till exempel byggt om badrummet, kaklat och satt in ett hörnbadkar.
– Titta, det är få raka linjer över huvud taget här, säger han och pekar på en av badrumsväggarna som i det närmaste verkar inåtbuktande.
I vardagsrummet lutar golvet synligt och uppförsbacken är påtaglig när man går i riktning mot fönstren mot Fyrisån. Ovansidan av dörren mot sovrummet får en avhyvling då och då och numera ser dörrfodret alldeles snett ut, men dörren passar och går att stänga.
Några kakelugnar eller öppna spisar finns inte längre i den här lägenheten. Tur är kanske det. I romanen berättas om en av studenterna som hanterat spjället fel på kakelugnen och dör i kolmonoxidförgiftning, just när han ska resa till kontinenten och ett väntat genombrott som kompositör. En av tanterna på vinden hittar honom.
Familjens platt-tv är inbyggd under ett utrymme under trappen, så den ser ut som en av många tavlor i vardagsrummet. Flera av tavlorna och många prydnadsföremål i lägenheten är från parets resor i Asien. Leif Berg reste som ”backpacker” första gången redan 1961, innan begreppet ens var känt i Sverige.
Viss erfarenhet av byggnationer har Leif Berg sedan han flyttade ett äldre hus från Norrland och återuppbyggde det, stock för stock, i Danmarks kyrkby för några år sedan. Det huset har en dotter övertagit, men förlagets lager finns fortfarande kvar där.
– Vi ville flytta in till Uppsala och såg annonsen om den här lägenheten. Men det fanns ingen balkong, vilket fick oss att tveka. Mäklaren övertalade oss att titta på den ändå och vi blev helt betagna, berättar Leif Berg.
Utsikten mot Uppsala slott avgjorde saken och ett par år efter deras flytt hit lyckades föreningen faktiskt få bygglov för balkonger åt slottshållet. Väggarna är massiva, består rakt igenom av murad tegelsten och några särskilda stag mot väggen behövdes inte.
Går man ut på innergården ser man att en av balkongerna längst till höger på huset skiljer sig från de övriga. Just den har faktiskt funnits där sedan 1920-talet.
Husgrannen rakt över gården är Grillska gården, Uppsalas enda bevarade stadsgård, som är från 1700-talet. Fortfarande finns de höga dörrarna kvar till det dåvarande stallet som hörde till gården. Resande från och till Stockholm brukade byta hästar här. Den mark som Olympen är byggd på var tidigare Grillska gårdens trädgård.
När paret Berg flyttade in var Håkan Nesser, författaren, ordförande i bostadsrättsföreningen Olympen. Han är en av flera kända personer som bott i huset. Beatrice Ask, vår nuvarande justitieminister och författaren Sigfrid Siwertz har till exempel bott här som studenter.
En av lägenheterna på nedre botten inrymde den allra första redaktionen för Upsala Nya Tidning. Tidningen grundades av en krets medlemmar i studentföreningen Verdandi för att föra de liberala och frisinnade idéernas talan. Första numret kom ut 3 december 1890 och sedan kom det ett nummer tre gånger per vecka.
Ja, det vill säga själva tryckeriet fanns här. Leif Berg tror att det redaktionella arbetet mest försiggick på någon av studentnationerna i närheten. Två år senare flyttades redaktionen till Oxenstiernska huset vid Riddartorget.
Då Håkan Nesser flyttade fick Leif Berg överta ordförandeskapet i bostadsrättsföreningen. Han tar mig med ända ned i källaren och suckar lite över att det finns vatten på källargolvet. Förmodligen är det smältvatten från Slottsbacken.
– Olympen är byggt på ett lager stockar, ett lager lera och sedan granitstenar. Men leran har gett sig i väg och nu ligger graniten direkt på stockarna. Vi har haft en expert här som räknat ut att huset sjunker med 3 millimeter per år, berättar Leif Berg.
En del av renoveringsarbetet av huset har följaktligen handlat om dränering. Men i de låga källarkorridorerna finns också relativt nya elledningar, vatten- och avloppsrör och kablar för bredband.
Själva namnet Olympen har en dunkel härkomst. Kanske var det för att huset var Uppsalas högsta hyreshus då det var nybyggt som det fick namn efter gudarnas boning i det antika Grekland. Eller möjligen var det för studenterna som bodde här på tredje våningen och att de ansåg sig vara lite förmer än vanligt folk.
I två av nischerna i trappuppgången finns två statyer av gudinnor som vakar över dem som väljer att ta fötterna i stället för hissen upp. Även dessa gudinnor har ett dunkelt ursprung. Enligt ett obekräftat rykte kommer de från Glyptoteket i Köpenhamn, men ingen av bostadsrättsföreningens medlemmar vet riktigt säkert.