Ödmjuk läsning för trädgårdsfantasten
KRÖNIKA. "Vill man fortbilda sig på trädgårdsområdet, det gäller såväl fackfolk som amatörer, kan man skippa de dyra inspirationsböckerna och läsa Hemträdgården."
Kjell Eriksson är författare, trädgårdsmästare och krönikör för UNT Bostad.
Foto:
Vid mina fötter den tumshöga dvärgrutan och på andra sidan stengången jätterutan "Elin", två extremer i familjen Thalictrum.
Skenkamelian från Korea sprakar i rött, i alla de tänkbara nyanser. De varianter som eventuellt saknas återfinns inom ett par meter, i den japanska Ozakazukin, eller i häxalen, eller hos guldazaleans blad.
Hösttid. När solen skiner försonas jag med oktober.
Jag fikar och läser en tidskrift som jag följt i många år, men där prenumerationen utgick för ett tag sedan och som jag därför tappat kontakten med. Det blir återseendets glädje. Jag bläddrar, läser och njuter.
Jag har många gånger fått förfrågan om att skriva en trädgårdsbok, men alltid nekat. Det kommer ut alltför många, har mitt svar blivit. Framförallt av de så kallade inspirationsböckerna, många gånger präglade av rundsnack och bristande kunskaper (typ Söderläge i dumburken - som inom denna parentes sagt lockar fram mina sämsta sidor, jag går igång, orkar inte mer, stoppa här! innan trycket går upp).
Det kommer en del vettig trädgårdslitteratur, förutom rena "instruktionsböcker", som jag hoppar över, utges böcker kring en specifik växtgrupp, exempelvis magnolia eller clematis, och som jag gärna använder som uppslagsverk. Sedan finns en fjärde grupp böcker, de om "trädgårdsmänniskor", de som sällan eller aldrig utmärker sig på andra sätt, många gånger i den geografiska marginalen, trägna odlare, med egna knep och metoder, och ofta med en portion befriande humor och självinsikt.
Om dessa älskar jag att läsa. Dessa kufar ger mig inspiration, vi bildar ett världsomspännande sällskap, med självsprickor i händerna och ledvärk som främsta kännetecken, många gånger utrustade med ett knapphändigt språk och en ödmjuk framtoning (ingen plats för lyriska ordkaskader, mer titta i backen och mumla nånting om att "det är inte så svårt").
Åter till tidskriften! Den heter Hemträdgården och utges av Riksförbundet Svensk Trädgård. Redaktionen finns i Knivsta. Här blandas allt det som gör även trädgårdsläsning till ett nöje. Artiklar ges utrymme, ingen snuttifiering. Resultat från forskning och hemmaodlares vedermödor blandas till en sällsamt vacker kompott.
I 5/08 kan man hitta en spännande artikel om hormonerna som styr växternas liv (hormonrus kan ursäkta mycket), eller om kyrkogården som en vacker mötesplats (dejt med gengångare?), om aggressiva skalbaggar, om savoykål i Pajala eller hur utnyttja dagisträdgården i hösttid, mm.
Vill man fortbilda sig på trädgårdsområdet, det gäller såväl fackfolk som amatörer, kan man skippa de dyra inspirationsböckerna och läsa Hemträdgården.
Jag blir på bra humör, hösten sprakar, min kompis trasten hälsar på och jag läser att redan de gamla grekerna uppskattade kvitten, Cydonia oblonga. Det har jag alltid misstänkt, nu fick jag det bekräftat.
Så jobbar vi med nyheter