”Gimos snyggaste hus”, kallar en del det. Det händer att turisterna stannar till och vill ta kort. Andra kanske ojar sig i största hemlighet och tycker att husägarna gått till överdrift. Själva är de nöjda med sin egenhändigt konstruerade snickarglädje och blir just glada när de ser det som ska bli deras nya hem inom några år.
– Jag tycker att ett hus ska se ut så här. Det ser hemtrevligt och varmt ut med lite krusiduller och det är originellt. Det är inget annat hus som ser ut precis som vårt, säger Patrik Larsson och sambon Jenny Gustafsson nickar instämmande.
Sedan 2004 har Patrik Larsson och Jenny Gustafsson renoverat det som från början var ett gult och ganska nedgånget hus på Björkvägen i centrala Gimo.
De har ägnat nästan all fritid åt bygget och nu är utsidan så gott som avslutad även om det fortfarande återstår mycket att göra invändigt.
För Patrik Larsson, vars föräldrahem på samma gata också är försett med en hel del snickarglädje, var det självklart att försköna det nya hemmet. Så han bad sambon Jenny Gustafsson om hjälp.
Det är hon som har ritat, formgett och målat alla detaljerna. Det är han som sågat och satt på plats.
– Jag hade ingen aning om hur man gör eller hur det skulle se ut. Men jag gick ut på internet och hittade en del idéer. Jag tittade även på virkmönster men tyckte inte det gav så mycket. Sedan gjorde jag om det till mitt eget så att det skulle passa. Och så var det bara att ta fram papper och penna och få till en mall, säger Jenny Gustafsson.
Ibland har hon fantiserat helt fritt, som på nocken mot gatan. Duvorna kom till efter att hon sett en överbliven plankbit som hon tyckte liknade just en duva.
Det absolut svåraste var att få till dimensionerna.
– Det gällde att få delarna att passa proportionerligt så det inte ser konstigt ut.
Snickarglädjen har vuxit fram allt eftersom. Det fick inte vara för smått, inte heller för stort, och inte för överbelastat. En del valde paret bort när de såg hur det tog sig ut när det kom på plats.
Att såga efter Jennys mallar var inte någon större sak enligt Patrik Larsson.
– Det var bara att ta fram den vanliga elektriska sticksågen. Det klarar vem som helst. Och det har faktiskt inte tagit så lång tid. Det handlar bara om vad man prioriterar.
Trädekorationerna runt fönstren har han designat själv, fast då med synpunkter från Jenny.
– Jag tyckte först det såg ut som om de höll på att flyga iväg så det fick han göra om, säger hon bestämt.
Helt klart finns det ett intresse för snickarglädje idag. Många inspireras av gamla vackra hus och hör av sig med frågor. Det berättar Stephan Fickler vid Byggnadsvårdsföreningen. Inledningsvis kallar han snickarglädje för ett ”otyg”. Men han rättar sig snabbt.
– Det är klart att det alltid är häftigt med husägare som ägnar mycket tid åt dekorationer. Men de äldre snickarglädjehusen är jobbiga att underhålla. Det är svårt att skrapa och måla om.
Snickarglädjen som trend uppstod i mitten av 1800-talet och var som mest populärt 1870-1890.
Inspirationen kom bland annat från schweiziska alpvillor och hus i Centraleuropa. Arkitekten Charles Emil Löfvenskiöld sägs vara mannen bakom mycket av den svenska snickarglädjen.
– Han gjorde planschverk som man kunde prenumerera på både för jordbruksbyggnader och bostadshus. Det var långa utskjutande taksprång och lövsågade snickerier och det var mycket populärt ute på landet. Men även i mer stadsnära bebyggelse i form av grosshandlarvillor, badhus och societetshus förekom det ofta på den här tiden, säger Per Lundgren, byggnadsantikvarie på Upplandsmuseet.
Fast efter trettio år föll stilen i onåd och fördömdes hårt av förståsigpåarna som ibland var öppet föraktfulla.
– Det var starka moraliska övertoner i början av 1900-talet. Snickarglädjen betraktades som osvensk. Nu skulle byggnaderna följa de lokala byggnadstraditionerna och jugendstilen slog igenom. Det skulle vara enkelt och lite manligare. Idealet var släta väggar och det blev dödsstöten för mycket av den här panelarkitekturen, berättar Per Lundgren.
Det finns flera exempel på snickarglädje från tiden i Uppland. I Uppsala-Näs finns en mangårdsbyggnad som sägs ha tillhört arkitekt Löfvenskiölds moster.
I Öregrund finns överdådiga Göranssonska villan, en sommarvilla från förrförra sekelskiftet. Och i Knivsta var det gamla stationshuset från början betydligt mer utsmyckat än idag. Det formgavs för övrigt av Löfvenskiölds vän, järnvägsarkitekten Edelsvärd.
Patrik Larsson och Jenny Gustafsson tror inte att det blir någon mer snickarglädje på deras hus på Björkvägen i Gimo. Just nu är det andra saker som har högre prioritet. Som att någon gång i framtiden faktiskt kunna flytta ut ur den lägenhet i Gimo där de bor för tillfället, och in i drömhuset.
– Han har sagt två år till innan det är klart men jag börjar tvivla. Och bekanta brukar säga att det är ”Arga snickaren-varning” på det här huset, skrattar Jenny Gustafsson och knuffar Patrik uppfodrande i sidan.
Fotnot: Arga snickaren är ett program på Kanal 5 där en snickare hjälper familjer som har kört fast med husrenoveringen.