Natur och rustik i rött konstnärstorp

- På vintern kör jag moped och på sommaren blir det motorcykel, säger konstnären Bill-Ove Jonsson som har kommit ut för att hälsa oss välkomna.
 Vi går in i torpet och möts av katten Stefan som försiktigt sniffar på våra ben. Den lantliga känslan är omedelbar i det rymliga köket med vedspis i järn där det brinner för fullt, ljusblå träbalkar i det låga taket och ett upphängt glasskåp gjort av ett gammalt fönster. Köket krävde en ordentlig renovering, Bill-Ove Jonsson har bredspacklat väggarna och målat dem vita. Köksluckorna och lådorna är egenhändigt byggda i ljus, vitbehandlad fura enligt gamla metoder med krita och bivax. Det ska visa sig att han har snickrat och målat en hel del i det lilla torpet som han och sambon Marie Gisslén la beslag på för ungefär 5 år sedan.
– Det har varit ett lustfyllt arbete. Jag ville intuitivt skapa en naturkänsla och anpassa inredningen efter att det är ett torp, säger han.
 Bill-Ove Jonsson menar att funktionalitet är viktigast när det gäller inredning, men nästan lika viktigt är att det ser estetiskt tilltalande ut.

Det andra rummet på markplan kallar Bill-Ove för kammaren, och där har utrymmet utnyttjats till max. Han har själv byggt och vitmålat en sovalkov i trä med förvaringsskåp ovanför sängen och det går inte att ta miste på att han är stolt över sitt gedigna bygge. Garderoben i andra änden av rummet har en gammal lantlig ladugårdsdörr i trä som kommer från svärmors föräldrahem i Dalarna. Bredvid datorn står en bordslampa med en skärm som Bill-Ove sytt själv, av tyg från en Versace-skjorta. Att återanvända möbeldelar eller tyg för att användas i en annan möbel, tycks vara ett slags motto för den händiga konstnären.
 En trappa upp blir känslan mer spartansk. På vindsvåningen med brant lutat tak får man med jämna mellanrum ducka för att inte slå huvudet.
 - Jag har en del bulor efter att ha slagit i skallen, säger Bill-Ove med ett skratt.
 Övervåningen har delats upp i två - sovrum och vardagsrum, med hjälp av timmerbjälkar och upphängda skynken framför den egensnickrade sängen.
 I vardagsrummet finns en av de få möbler i torpet som är köpt i nytt skick, nämligen den gråspräckliga soffan. Bill-Ove berättar att de var tvungna att montera bort trätrappan för att få upp soffan till övervåningen. Den krångliga proceduren undveks när han byggde den robusta sängen i lackerad mörk fura uppe på övervåningen. Sängen har inga ben – här gäller enbart låga möbler med tanke på det lutande taket.
 Pälsmattor och skinnfållar håller värmen på övervåningens trägolv och Bill-Ove är särskilt förtjust i den stora koskinnsfållen mitt i vardagsrummet. En platt-teve står direkt på golvet och hamnar därför inte i blickfånget, uppmärksamheten dras snarare till de många böckerna som står uppradade i låga hyllor ovanför trappen. Det liknar ett slags minibibliotek eftersom utrymmet skapar ett eget litet rum.

Det mesta av inredningen i torpet är antingen köpt på loppis, ärvt eller egenhändigt snickrat, berättar Bill-Ove. Elfenben, gamla kavlar och en kökslampa i jugendstil är alla arvegods från sambon Maries släkt.
 - Saker som är ärvda och begagnade prylar som har varit med länge får ett slags affektionsvärde, säger han.
 Sitt konstnärliga skapande utför Bill-Ove till största delen i sin ateljé hos Konstjord i Gottsunda, där fyra konstnärer delar lokaler i ett gammalt dagis. Han tycker att det är viktigt att kunna syssla med sitt konstnärskap på en annan plats än i hemmet, för att gränsen mellan fritid och jobb inte ska upplösas helt. Skapandet i hemmet begränsar sig till idéarbete på datorn.
 – Innan jag sätter igång med ett nytt projekt blir jag superpedantisk. En inre ordning börjar med en yttre ordning. När jag sedan drar igång med projektet faller allt, då blir det stökigt, säger han.
 Bill-Ove tycker att det är bra för hans konstnärskap att bo ute på landet, för här lyckas han koppla av på ett annat sätt än vad han gjorde då han bodde i stan. Dessutom är han uppvuxen nära skog och natur, i byn Krontorp ett par mil utanför Karlstad.

Intresset för att snickra har gett resultat även utanför torpet. Vi går bort till ladugården, som ägs av grannarna i huset på andra sidan vägen. Där har sambon Marie en stallplats för sin norska arbetshäst Kvit Vinter. Under en sommar byggde Bill-Ove en stor balkong på ena kortsidan av ladugården. Den går i ljust trä, har stabila räcken och en trapp. När det är varmare ute brukar paret ofta sitta på balkongen och njuta av solen och utsikten över hagar och skog. Men hur mycket stillasittande det blir är frågan, för Bill-Ove Jonsson är i full gång att smida planer för kommande projekt, som att måla köksgolvet i en ljus färg och att snida speglar i hallgarderobens dörrar.
 - Att snickra och fixa gör att jag kan slappna av, säger han.