Frågan slår mig ibland, speciellt när jag glor på något omgörningsprogram på tv. Just det där att vilt främmande människor stövlar in i någons bostad och gör om efter eget tycke och smak har jag svårt att begripa att man vill utsätta sig för, trots underhållningsvärdet. Värst är programmet Sveriges fulaste hem, där förändringshysteriska inredare skrattande pekar ut porslinskatter och furugrupper utan att tänka det minsta på vad inredningen kan betyda för dem som bor där.
Så illa är det förstås inte över lag. Andra gånger ställer inredarna frågor som de som bor där får besvara som ledtrådar inför omgörningen, typ vilka färger gillar du och vilka intressen har du. Ofta svarar personerna lite tvekande, de drar ut på orden och säger att de vill ha det ljust och varmt inrett.
Resultatet kan bli just så, men lika gärna tvärtom om inredarna har en busig dag eller får en snilleblixt. Inte sällan blir det tillspetsat i kvadrat. Säger de boende att de är intresserade av 50-talet kan de komma hem och upptäcka att deras sovrum som ut som en enda stor jukebox.
Man kan ju tänka sig själv. Jag är intresserad av hästar men vill inte ha mitt hem inrett som ett stall, ett hem är inte en teaterscenografi. Ett hus behöver inte ens vara ett hem. Ett hus är bara själva byggnaden, skelettet, medan ett hem är ett ställe där man känner sig välkommen som man är, mitt i alla sin skröplighet. Det är där man vara lat, ful, trött och irriterad. Det är dit man kan längta när tillvaron trasslar. Ett riktigt hem är en fristad för själen och det är motsatsen till en flashig fasad. Ett hem är ett ställe där man inte känner någon doft. För det luktar av en själv.
Vad är ett hem för dig? Mejla mig: lotta.frithiof@unt.se eller gå in på unt.se/bostad och skriv in vad du tänker och tycker.