Mönster uppåt väggarna

- Jag känner verkligen att jag är barn av 1970-talet, säger Hanna Werning och berättar om sitt barndomsrum i Jönköping där en vägg var orangerandig, en grönrandig, en brunrandig och så träpanel på den fjärde väggen.
Hon har alltid varit fascinerad av mönster och färger och gillat att klippa och klistra, handarbeta och skapa. De mönster hon komponerar är ofta färgstarka och uppseendeväckande med motiv från växt- och djurriket. Uppenbarligen går det hem, det ligger helt rätt i tiden med den storblommiga, stormönstrade tapettrend som råder. Namnen på hennes tapeter ger en fingervisning om deras färg- och fantasirikedom: Sjöhästäng, Katträd, Näckrosryss och Krokodillöv för att nämna några. Men Hanna Werning jobbar inte efter en viss trend eller marknad, utan efter magkänsla. Hon menar att det är ren tur att det hon tycker om att göra faller rätt i tiden.
- När jag jobbar tänker jag inte på vad andra ska tycka. Jag tänker inte ens att tapeterna ska sitta på en vägg, då skulle jag köra in mig i ett hörn, säger hon.
Det är lusten som får styra kompositionen och färgsättningen när hon jobbar med en idé.
- Det måste vara roligt att jobba, säger hon.

Hanna Werning tycker det är kul att stormönstrade tapeter har slagit igenom och att fler och fler vågar sig på mer fantasifulla väggdekorationer, men hon tycker fortfarande att det över lag finns en alldeles för stor respekt för tapeter man sätter upp.
- Man kan ju byta efter ett år, säger hon.
Hon tycker också att man ska se utanför ramarna när det gäller tapetanvändning.
- Man kan leka mycket med tapeter. Tapetsera golv, tak, slå in saker, klippa ut bitar, tapetsera möbler, till exempel ett bord och lägga en glasskiva över, föreslår hon och berättar om när hon var i Ryssland och upptäckte att i flera av de ryska hem hon besökte hade man olika tapeter på alla fyra väggarna i ett rum, och att ofta var även taken tapetserade.
- Jag tänkte, vad galet att leva i det här, men om man har väldigt mycket av något så blir det harmoni ändå. Som ett lapptäcke. Och ett lapptäcke funkar ju alltid på något sätt, säger hon.

Under år 2007 designade Hanna Werning bland annat två tapeter med Linnétema. Inspirationen till dessa fick hon från planscher som hänger i Linnés Hammarby. Den ena tapeten, Amour Plantarum, i svartvitt, är en rörig blandning av växter som Linné tyckte särskilt mycket om, bland annat smultron.
- På 1700-talet var allt så systematiserat, därför tyckte jag att det var roligt att göra en äng av det som kontrast, säger Hanna Werning.
Den andra tapeten, Planta sexualis, går i grönt och användes vid Linnéutställningen, Blomsterspråk, på Nationalmuseum i Stockholm i somras.

När Hanna Werning växte upp ägnade hon sig mycket åt skapande och drömde om en egen keramikverkstad. Men då hade hon ingen särskild plan med de egna produkterna. Eftersom hon tyckte hon var "så sjukt dålig på engelska" började hon plugga på designskolan Central Saint Martin i London, där hon hittade sitt eget uttryck.
- Då blev jag tvungen att ifrågasätta det jag gjorde och på det sättet hittade jag det unika i mig själv, säger hon.

Hanna Werning har just börjat jobba med en ny tapetkollektion för Boråstapeter som kommer ut hösten 2008. Den vill hon inte prata om eftersom den fortfarande ligger på idéstadiet. Men hon säger att hon vill fortsätta att jobba med färger som inte känns så givna, utmana sig själv och utveckla sin stil.
- Marinblått har jag inte jobbat så mycket med, det kanske jag ska prova nu, säger hon.