Mitt liv som nyfrälst i trädgården

KRÖNIKA. Det är precis som att vara nyfrälst. Inbillar jag mig, som i och för sig aldrig har varit frälst. Men ändå. Att slutligen ha fått sätta fingrarna, eller snarare spaden, i jorden. För jag har begått en initieringsrit i dag, kan man säga. Jag har planterat mina första buskar. Och det var fantastiskt! Fulländat. Otroligt stimulerande, kände jag. Jag gav mig själv med beröm godkänt.
Visst har jag pysslat och påtat tidigare, sått lite fröer, skördat sallad och förkrympta morötter. Smaskat växthusljumma tomater och torkat egenodlad chili i köksfönstret.
Men att plantera... Och det var annat än att arrangera några pelargoner i terrakottakrukor eller stoppa ner krokuslökar i gräsmattan. Det här ska ju bli riktig växtlighet. På riktigt, stå där och påminna mig om själva planteringsögonblicket: Det här har jag gjort. Anna was here.

Under spontanbesöket på plantskolan valde jag att trotsa all expertis som säger: planera, tänk efter och gör upp en plan, så slipper du riva upp och börja om. Men det är ju så himla frestande att bara ta kärran och plocka på sig godbit efter godbit, eller ja, plantorna. För situationen påminner om den i en lösgodisbutik. Det ser så fruktansvärt smaskigt ut alltihopa.
Jag tar en Lukta gott och sen två till. Och så en Vacker om hösten när löven fallit. Och så får den en liknande kompis. Och så en ny hajpad syrénsort som jag har läst om. Just det, inte glömma en som trädgårdsdesignern tipsade om. Och vänta, en klematis som blommar länge, länge - vem drömmer inte om det? Inte jag, längre, för nu har vi en.
Att planera en trädgård låter sig inte riktigt göras i fantasin eller genom att plöja trädgårdsmagasin, har jag märkt. När jag har läst färdigt är jag fortfarande näst intill fullständigt nollställd. Det är annat med inredning inomhus. Då kan man bygga upp enorma scenografier i tanken och sen är det bara att leta upp rätt prylar så blir det ungefär som man hade planerat. Fast med möbler är det ju så att de trivs lika bra i växtzon fem som i zon ett, och de är knappast beroende av sol och lä för att trivas. En stor skillnad från våra vänner växterna, som om det vill sig illa kan bete sig fullständigt egensinnigt. En del av charmen är det ju förvisso, men det gör det hela lite komplicerat. Tänk att man ska behöva ha en plan för att det ska bli riktigt bra.

Ja, nu har vi ett gäng nya buskar och annat som kommer att ge tomten en betydligt mer personlig prägel. Och efter planteringen har jag något att gå och nypa i, mäta och vänta på för att se när mina ansträngningar ska bära frukt.
Lagom när allt detta är satt i jorden kommer antagligen jätteleveransen med perenner, som jag beställde via en webbbutik härom veckan. Kanske var jag lite ivrig. Och ja, nog handlade jag snarare med hjärtat än med förnuft och garanterat utan att vara särskilt påläst. Fast den som lever får se. Kanske vinner vi en dag pris för, hm, mest orginellt planerade trädgård.

I veckan ska jag:
- Tänka ut en plan för rabattplantering.
- Hoppas att perennleveransen är försenad.
- Sitta i solen och känna mig nyfrälst.