Miljonprogrammet måste rustas upp

KRÖNIKA. Vi svenskar skryter ofta om att vi har så bra boendestandard jämfört med andra länder. När vi är utomlands är det inte sällan vi ser ett fint hus bredvid något som ser ut att snart rasa ihop. Det mest förvånande för oss svenskar är att det bor folk i både det fina och det fallfärdiga huset. Framförallt är det ovanligt med hela områden som är förfallna i Sverige. Det kan vi nästan bara finna i avfolkningsbygder där det finns fler hus än vad det finns människor. Men vad spelar det för roll att vi har en bättre bostadsstandard generellt än på många andra ställen?

Fallfärdiga områden blir befolkade av dem som har sämre ekonomi och få alternativ på bostadsmarknaden. Ofta skapas en social oro i dessa områden eftersom omflyttningen är hög. Det vill säga alla som får det bättre flyttar så fort de kan. Därmed kommer hela tiden nya grannar in, som ingen hinner lära känna. Detta skapar ofta otrygghet. För femtio år sedan fanns denna problematik i många svenska städer. Detta gjorde att staten initierade en bostadspolitik som främjade ett högt bostadsbyggande. Från 1950 till 1975 ersattes det gamla med nytt av hög standard med hjälp statliga bidrag och fördelaktiga låne- och skattesystem. Bostadsbristen, trångboddheten och mycket av den så kallade "slummen" åtgärdades. Utan de statliga insatserna då, skulle vi inte kunna skryta över vår höga bostadsstandard nu.

I dag börjar många av de områden och de hus som byggdes då behöva rustas upp och förnyas. Inget håller samma standard i all evighet utan underhåll. Det vill säga om inget görs kommer vi snart att ha samma problem som övriga Europa har haft sedan lång tid tillbaka. Problemet är att renovering kostar mycket pengar och vem är det som ska betala?

Det självklara svaret är att det är fastighetsägarens ansvar att ta hand om sin fastighet. Att så många fastigheter behöver rustas upp samtidigt innebär dock att fastighetsägarnas kassor kommer att rensas. Normalt brukar en hyreshöjning kunna täcka renoveringen. Men i detta fall är det för mycket som måste renoveras på en gång, hela 40 procent av alla hyresrätter byggdes under denna tidsperiod. Vissa större fastighetsägare säljer därför en del av sitt bostadsbestånd för att täcka utgifterna. Försäljningen kan göras både till andra förvaltare och till hyresgästerna själva genom en bostadsrättsförening. Den nya föreningen köper dock därmed även en stor renoveringskostnad och en nybildad förening har sällan ett sparkapital att ta av. Detta kommer troligtvis att betyda att en ansenlig del av vårt bostadsbestånd kommer att fortsätta att förfalla eftersom det saknas medel att renovera för.

Staten har klartgjort att den inte vill hjälpa till med bidrag. Därmed finns risken att "slummen" återkommer och då är vi tillbaks där vi började för 50 år sedan. Saneringsinsatser och nya miljonprogram kommer att krävas när det äldre undermåliga beståndet måste rivas för att det inte underhållits. Och det kommer folk kräva att staten betalar...