Mer blommigt Linnéfirande, tack!
KRÖNIKA. Efter Linné kommer Hyresgästföreningen. I samband med Linné-firandet hade jag en hel del uppdrag, framförallt att plantera upp krukor i olika offentliga miljöer. Jag deltog i inte den officiella kalabaliken men höll mig nära.
Kjell Eriksson är författare och trädgårdsmästare och skriver i Bostad var fjärde vecka.
Foto:
Jag var i en tidigare krönika kritisk till kommunens agerande, då man i år beslutat att skära ner anslaget till stadens grönytor med 43 %. Nu kan jag konstatera att de som gör det praktiska jobbet har lyft sig själva i håret, och då delvis med hjälp av sponsorpengar. Såg ni den uppblåsbara, extremt fula, baldakin som en sponsor ställt upp i Rosenparken, mellan Upplandsmuseet och Saluhallen? Hörde ni talet från sponsorn? Den samlade upplevelsen stärkte mig i övertygelsen att gemensamma ytor ska bekostas av gemensamma medel.
Men, trots denna plastchock i allt det gröna, så ger jag ett mycket högt betyg åt det jag hittills sett. Fantasi och överdåd, det gillar jag, och många med mig.
Och det kommer mera! Jag bytte några ord med vår stadsträdgårdsmästare. "Vänta bara", sa hon, "tills sommarblommorna planteras ut". Vi väntar så gärna på något gott.
Låt oss hoppas att Linnéfirandet blir startskottet för en fortsatt satsning. Ja, just det gnällspikar! Mer Linné! (Har ni hört gnället om att det tjatas för mycket om Linné? Vi kan väl bestämma här och nu att surkarten kan sitta inne och titta på förnedringsteve, medan vi övriga tumlar runt i örtesängarna).
Varför inte sätta samman en grupp, garanterat plastfri, med uppgift att finna nya festliga former för firandet av våren? Av sommargrönskans överflöd? Av vita blommor som lyser upp augustimörkret? Av oktoberlövens sprakande kvittenser?
Våra liv är så intimt förknippade med årets skiftningar, förväntningar, spirande liv, full blom och därefter långsamt avtagande. Vad bättre kan gestalta detta skeende än trädgård?
Som en naturlig fortsättning på Linnéruset har jag den här veckan gästat Gottsunda och Kvarngärdet. Det är Hyresgästföreningen som bjuder in de boende till prat om sommarblommor. Min uppgift är att förevisa (under ett plasttält!) gamla och nya blomstergodingar och plantera balkonglådor, som sedan lottas ut bland deltagarna.
Folkligt, festligt och fullsatt skulle man kunna sammanfatta arrangemangen. Hyresgästerna har förhoppningsvis haft lika kul som jag. Här finns ingenting av högtidstal och ceremonier, bara ren glädje och nyfikenhet.
Jag slås av hur många behagliga människor det finns och hur den egenskapen blommar ut i de rätta sammanhangen. Deltagarna valde den här kvällen bort teven. Barnen på gårdarna såg de vuxna göra något gemensamt, vuxna som skapade, trivdes och skrattade tillsammans.
Det finns plats för allt, både officiellt firande och närstrid på en innergård. Jag är till om med försonligt inställd till den japanske kejsaren, republikan som jag är. Jag tror, är nästan övertygad, om att han också skulle trivas på Kvarngärdet.
Tänk vad trädgård kan göra en mjuk i sinnet!
Så jobbar vi med nyheter