Marknadskrafterna invaderar våra trädgårdar

KRÖNIKA. En ström av penséer som likt en flod rinner genom centrum och Sverker Olofsson i teveprogrammet Plus Sommar som besökte kolonisterna i Flora Linnea.
Så skulle man kunna sammanfatta veckan som gått.
Den ivrige Sverker dömde i rasande fart ut det mesta i trädgårdsbutiken. Till sin hjälp hade han bland annat en rådgivare från Hushållningssällskapet och en kemiprofessor. Det gällde jord i påse (bara riven torv), medel mot bladlöss (vanlig såpa), stormarknadernas växter (dåliga rotsystem, fel växtzon och taskig konsumentupplysning) och snigelfällor (dyra och inte speciellt effektiva). Tveksamma affärsmetoder med andra ord. Till och med lurendrejeri i vissa fall. Varför sälja en växt för zon 1 i zon 4?

Inga större nyheter för oss som arbetar i plantskola och trädgårdsanläggning, men det tål att upprepas. För visst är det märkligt hur de så kallade marknadskrafterna kan få folk att exempelvis köpa såpa för 160 kr litern, när man kan blanda till såplösningen själv för kanske 2 kr litern.
Säga vad man vill om kommunen (och det gör jag gärna - vare sig det gäller adelns kostnadseffektiva sätt att sköta våra gamlingar i Heidenstam - "vi låtsas dom är döda" - eller denna plötsliga iver att flygbullra ner Ärna igen - kommers men adjö till miljön) men ibland visar kommunen prov på en näst intill anarkistisk fantasi. Det gillar jag. Den blå penséfloden är ett sådant inslag. Mer sånt! Liksom upprustningen av årummet som förtjänar beröm, det har jag skrivit om tidigare.

Men, det finns alltid ett "men", en företeelse som jag skarpt ogillar är byggandet av bostäder på parkmark och andra grönytor.
Snart sagt i varje hörn, där det tidigare fanns en grön fläck att vila fötter och ögon på reser sig nu bostadshus. Istället för att flanera i klorofyllen går man in i väggen.
Staden växer, det måste till bostäder, men måste vi offra det gröna? Nej, självfallet inte. Istället för exploatering bör vi vårda och utveckla de små fickor av grönt motstånd som parkerna utgör.
Själv såsar jag runt i min egen trädgård, tar adjö av tulpaner och äppelblom, men hälsar gullregnets och pionernas knoppar välkomna, morsar på grodorna och alla de fåglar som söker sig till dammen för att dricka och svalka sig. Några "mördarsniglar" har jag ännu inte sett till. Men de finns där, lurande i skuggorna. Jag är beredd.