Ljuset regerar i Biskopsgården

Granne med Bälinge kyrkas vitmålade klocktorn ligger Biskopsgården med sina fyra byggnader. Knotiga äppelträd bär än så länge bara obrustna knoppar men mycket talar för att gården ruvar på en prunkande trädgård.

Inte ens hyresgästen Maria Skoglund vet vad som gömmer sig i rabatterna. Hon flyttade hit med sambon Peter Karlsson, 48 år, och barnen Matilda, 17 år och Casper, 13 år, så sent som i höstas.
- Ja, det ska bli så spännande att se vad som kommer upp. Vi hade flera stora vita pioner i vår förra trädgård som jag gärna hade tagit med mig men jag får hoppas att det finns, i en sådan här gammal trädgård, säger hon.
Maria Skoglund hade sedan länge drömt om att få ta hand om en gård. I 14 år bodde familjen i ett av Herrhagens parhus. Ett i mängden på utsidan, men på insidan en vit oas med lantlig känsla. När hon i höstas fick höra att Biskopsgården i Bälinge sökte nya hyresgäster var det som om både Maria och möblemanget äntligen hittade hem.
- Här är en sådan lugn och vacker miljö. Liksom nära och långt bort från stan på samma gång. Varje lördagskväll klockan sex hörs helgmålsringningen. Om jag har radion på så skruvar jag ner och bara njuter.

Att kliva in genom de blå dubbeldörrarna är som att kliva in i ett ljusterapirum. Energin och glädjen kommer automatisk och intrycken är många och oftast mjuka.
Ibland avbrutet med något rostigt, som en ljusampel eller en gigantisk bokstav, men oftast olika nyanser av vitt och beige. Husets struktur bygger mycket på symmetri, vilket är typiskt för 1700-talet, och passar Maria alldeles utmärkt. I husets kärnrum, stora salen, står hörnskåp med en blomstermålning i både högra och vänstra hörnet.
- Tittar man noga kan man faktiskt se att målningarna sitter i olika höjd och det stör en estets ögon. Jag har svårt att bryta, tycker om när det är symmetriskt, och det blir ofta omedvetet symmetri i det jag gör. Ibland får jag fluffa till kuddarna lite extra för att det ska se ut som om någon bor här, säger Maria.

Varje rum är noga möblerat med genuina trämöbler, vackra tyger och sköra detaljer. Bokstaven A, ett draperi i linne, en skir nattskjorta, en ängels perfekta kinder, ett knippe ranunkler. Nya sprutmålade möbler fungerar inte för Maria. Men en möbel är faktiskt inhandlad på Ikea. Ommålat till vitt smälter köksbordet fint in bland husets övriga åldringar.
- Allt går att måla och jag gör det. Jag gillar också att hitta nya användningsområden för möbler. Köksön är till exempel från början en gammal köpmannadisk som jag lagt en skiva på.
Maria använder sig av olika material och slänger gärna in lite ruffigare ytor som luffarslöjd, puts och betong.
- Det gäller att hitta en balans så att det inte blir för gulligt. Det bor ju faktiskt två karlar här.

Men Biskopsgården har inte alltid varit synonymt med ljus. Den genomgående tonen var tidigare mörkt brun och Bälinge kyrkliga samfällighet, gårdens ägare, planerade renovering. I samma veva flyttade de tidigare hyresgästerna ut och familjen Skoglund-Carlsson fick möjligheten att påverka färgvalen innan de skulle flytta in.
- Målarna undrade nog när allt bara skulle vara vitt. I vårt land behöver man ljus och jag har alltid gillat det franskt lantliga med vitt och ljust pastelligt. Ibland kan jag lägga till en färg men sedan åker den ut igen. Jag gillar färg men inte att bo i det.
På övervåningen är taket lågt och det bruna fick väggarna att liksom krypa inpå. Här valde de därför att sprutmåla alla ytor vita och i stället för jaktstugekänslan som fanns här tidigare har nu rummet kommit att bli en plats för avkoppling och familjekvällar.

I Drängstugan, gårdens äldsta byggnad från 1743, driver Maria även en egen butik och mellan de låga takbjälkarna har hon samlat vackra ting. Med våren sparkar loppisarna i gång och Maria är en flitig besökare, både för butikens och det egna hemmets skull. Hon söker ständigt inspiration och förnyelse och nästa projekt på tur är att leta upp gamla fönster som hon ska bygga badrumsskåp av.

Ljuset regerar i Biskopsgården

Maria Skoglunds hem är som ljusterapi för själen. I den gamla biskopsbostaden från 1700-talet, blandar hon lent med rustikt. En noga uträknad kontrast - i olika nyanser av vitt.