Leches hus håller än

I hela 56 år har Henry och Berit Andersson bott i Uppsalahems bostadsområde Tuna Backar i Uppsala. De flyttade dit när området var nybyggt, så de, om några, bör kunna uttala sig om hur det känns att bo i ett område och en bostad som ritats av Gunnar Leche.
— Det är bara ett problem. Vi trivs så bra att vi absolut inte vill flytta, trots alla trappor och trots att vi börjar bli till åren, säger Berit Andersson.
En av Leches ambitioner när hade ritade Tuna backar var att alla som bodde där skulle få in så mycket solljus som möjligt i sina lägenheter, trots att husen låg tätt. Han lyckades och byggnationen blev mycket uppmärksammad.
En försommardag i mitten av maj 1951 kom det extra fint besök. Den dagen stod Berit Andersson på Torbjörnstorg tillsammans med äldste sonen, som då var fem år, och tittade på när Kung Gustav IV Adolf under en anhalt på sin eriksgata invigde området.
— Då var det fullt av folk på torget, minns hon.

Bytte till etagevåning
Till en början bodde familjen i en tvårummare men anmälde sedan intresse för en större lägenhet. Den fick de också så småningom, efter drygt 20 års väntan. 1974 kom erbjudandet att flytta in i
den totalt 90 kvadratmeter stora etagelägenheten på Folkungagatan där vi besöker dem.
Båda minns känslan när de tittade på lägenheten första gången.
- Hit flyttar inte jag, sa jag. Det var så rörigt i lägenheten, berättar Henry Andersson.
Men hustrun tyckte annorlunda
— Jag föll direkt. Framför allt för köket. Det var en så befriande känsla att stå och titta på utsikten och grönskan genom köksfönstret.
Och det blev som hon ville. Det är han glad för i dag.
— När vi fick hit våra egna möbler blev det en helt annan sak och jag har trivts varenda sekund sedan vi flyttade in, säger Henry Andersson.

Dag- och kvällsvåning
Nedre våningsplanet på cirka 60 kvadratmeter använder de mest dagtid. På kvällen flyttar de upp ett etage och tittar på tv eller läser böcker. Eller njuter av utsikten genom det stora balkongfönstret. Så
här års går det ju inte att sitta på balkongen.
— Men utsikten var ännu bättre förr, innan man förtätade området och byggde hus framför oss. Då kunde vi se både Domkyrkan och slottet, säger Henry Andersson.
Finns det inget som inte är bra med att bo här? försöker vi.
—Möjligtvis badrummet. Jag förstår inte riktigt Leches tankegångar när han ritade det. För det är trängre här än det var i tvårummaren vi bodde i tidigare, säger Berit Andersson.
I övrigt finns det absolut inget att klaga på, säger de med en mun.
— Det är ett fantastiskt fint område att bo i. Välskötta grönytor och inget klotter på väggarna. Och det är nära både till service och naturen med fina promenader längs Fyrisån och ut mot Gamla Uppsala. Så här blir vi kvar. Precis så länge det går.