Lättodlad delikatess
Färskpotatis är en verklig delikatess, särskilt den som odlas i vårt klimat. Våra långa dagar gör att smaken blir något alldeles extra. Barn älskar att odla den, det blir rena skattjakten när de skördar. Bra för att hålla ogräset i schack och dessutom så nyttig. Kan det bli bättre?
Foto: Scanpix
I moderna bostäder finns det ju inga förvaringsutrymmen att ha sin skörd i så det gäller att kunna skörda efter behov. Men se till att köpa statskontrollerade, plomberade, friska sorter.
Tidiga sorter är i regel fasta med gult kött. De sena växer långsammare och får ett hårdare skal som gör att de kan lagras. Bland de medelsena och sena finns både fasta och mjöliga sorter.
Lätt, väldränerad jord, gärna sandjord, är bra, men potatis är anspråkslös och kan odlas i de flesta jordar, och faktiskt även i kruka! En varning dock: i uppgrävd gräsmatta kan de angripas av knäpparlarver, två centimeter långa, gula, lite hårda larver som gör gångar inne i potatisen.
Mycket lerhaltig jord brukar ge små potatisar. En liten sättpotatis ger flera stora potatisar och en stor sättpotatis ger många och små potatisar att skörda. Detta att se skillnaden i skörd mellan storlekarna tycker barn är kul så anteckna gärna och se sedan skillnaden när ni skördar. Stora potatisar kan man dela på mitten efter förgroningen bara det finns groddar på båda halvorna. Snittytan ska då torka över natten innan de sätts.
Potatis sätts traditionellt i tio centimeter djupa fåror och med 40 centimeter mellan varje potatis. Vattna rejält.
Potatis kan också odlas under svart plast. Kratta då till jorden och vattna. Lägg ut dem direkt på jorden och se till att de flesta av "ögonen" ligger uppåt. Täck över med den svarta plasten och förankra den väl med exempelvis stenar i kanterna.
När skotten börjar växa och bukta ut mot plasten klipper man försiktigt hål så att de kan växa ut, så stora att bara plantan kan växa igenom. Alternativt kan man göra hål direkt och lägga ner potatisarna genom dem. Varning: har man många sniglar i trädgården så trivs de under plasten.
Mindre mängder går också att odla i en hink, stor kruka eller i en stark papperspåse. Bästa skörd får du en i en tjugoliterskruka, då kan du skörda runt två kilo potatis av mycket bra kvalitet. Inget dräneringshål behövs om du bottnar med ett tio centimeter tjockt lager av lecakulor.
Fyll hinken till hälften med jord, vattna och lägg i en potatis med ögonen uppåt. När blasten är tio centimeter hög fyller man på med mer jord så att bara toppen syns. Fyll på, motsvarande trädgårdslandets kupning, tills jorden når en centimeter från hinkens kant. Vattna så fort jorden känns torr en bit ner.
BRA ATT VETA FÖR POTATISODLAREN
Kupning/täckning
Kupning görs för att förhindra att de ytligt liggande potatisarna blir gröna. Gröna potatisar har utvecklat det giftiga ämnet solanin som kan förorsaka illamående. Potatisarna växer alldeles i markytan och ju mer man kupar eller täcker, desto fler potatisar får man också.
Tre gånger ska plantorna kupas: Första gången med ett fyra centimeter tjockt lager när plantan är 10-15 centimeter hög, därefter med ett tio centimeter tjockt lager två veckor senare och ytterligare ett efter två till tre veckor.
På lerjordar fungerar gräsklipp i stället för kupning med jord mycket bra.
Vattning och gödsling
Jämn fuktighet hela sommaren krävs för att fina, jämna knölar ska utvecklas. Vattningen är speciellt viktig då den sena potatisen börjar blomma. Jorden bör vara grundgödslad med ett par kilo stallgödsel per kvadratmeter före sättningen.
Har man inte grundgödslat är gräsklipp ypperligt, det fungerar både som täckmaterial och som gödsling. Då undviker man också problemet med för mycket gödsel, som gör att potatisen blir blöt vid kokning, eller för lite gödsel, som gör att den spricker vid kokning.
Skörd
När den tidiga potatisen blommar är det dags att skörda och det gör man efter behov. De stånd som är kraftigast är de som har de första skördeklara potatisarna. 8-12 potatisar per planta brukar det bli.
Den sena potatisen brukar inte skördas förrän blasten lägger sig och då skördas alla vid ett och samma tillfälle.
Sjukdomar
Skorv känner man igen på att skalet får rostfärgade, ytliga sår. Det är en bakteriesjukdom som trivs där jorden är mullfattig och kalkrik och är vanligast torra somrar. Den försämrar inte kvaliteten men potatisen ser onekligen mindre aptitlig ut. Skorv förebyggs genom att man håller jorden konstant fuktig och undviker aska, Algomin och kalk i landet.
Bladmögel är den vanligaste sjukdomen och syns lätt då bladen får bruna fläckar och vissnar. Det är en svampsjukdom som senare ger upphov till brunröta hos knölarna och oftast uppträder regniga somrar. Om du upptäcker bladmögel, skär av blasten, släng den i soptunnan och vänta ett par tre veckor innan du skördar potatisen.
Kupning/täckning
Kupning görs för att förhindra att de ytligt liggande potatisarna blir gröna. Gröna potatisar har utvecklat det giftiga ämnet solanin som kan förorsaka illamående. Potatisarna växer alldeles i markytan och ju mer man kupar eller täcker, desto fler potatisar får man också.
Tre gånger ska plantorna kupas: Första gången med ett fyra centimeter tjockt lager när plantan är 10-15 centimeter hög, därefter med ett tio centimeter tjockt lager två veckor senare och ytterligare ett efter två till tre veckor.
På lerjordar fungerar gräsklipp i stället för kupning med jord mycket bra.
Vattning och gödsling
Jämn fuktighet hela sommaren krävs för att fina, jämna knölar ska utvecklas. Vattningen är speciellt viktig då den sena potatisen börjar blomma. Jorden bör vara grundgödslad med ett par kilo stallgödsel per kvadratmeter före sättningen.
Har man inte grundgödslat är gräsklipp ypperligt, det fungerar både som täckmaterial och som gödsling. Då undviker man också problemet med för mycket gödsel, som gör att potatisen blir blöt vid kokning, eller för lite gödsel, som gör att den spricker vid kokning.
Skörd
När den tidiga potatisen blommar är det dags att skörda och det gör man efter behov. De stånd som är kraftigast är de som har de första skördeklara potatisarna. 8-12 potatisar per planta brukar det bli.
Den sena potatisen brukar inte skördas förrän blasten lägger sig och då skördas alla vid ett och samma tillfälle.
Sjukdomar
Skorv känner man igen på att skalet får rostfärgade, ytliga sår. Det är en bakteriesjukdom som trivs där jorden är mullfattig och kalkrik och är vanligast torra somrar. Den försämrar inte kvaliteten men potatisen ser onekligen mindre aptitlig ut. Skorv förebyggs genom att man håller jorden konstant fuktig och undviker aska, Algomin och kalk i landet.
Bladmögel är den vanligaste sjukdomen och syns lätt då bladen får bruna fläckar och vissnar. Det är en svampsjukdom som senare ger upphov till brunröta hos knölarna och oftast uppträder regniga somrar. Om du upptäcker bladmögel, skär av blasten, släng den i soptunnan och vänta ett par tre veckor innan du skördar potatisen.
Så jobbar vi med nyheter