Att inreda barnrum är precis lika kul – och svårt – som det låter. Att hitta balansen mellan sin egen smak och en stil som tilltalar barnen är en utmaning. Enligt inredaren Isabelle McAllister så beror det på att vi vuxna har svårt att släppa kontrollen.
– Man kan inte ge barnen helt fria händer eller lägga hela ansvaret på dem, men det är viktigt att ändå lyssna på dem och infria åtminstone några av deras önskemål. Och ärligt talat - hur mycket tid tillbringar vi föräldrar egentligen i barnens rum? Vi kanske inte behöver tycka att det är fint?
Isabelle McAllister säger att många vuxna drar sig för att involvera barnen. De tror att telningarna ska vilja ha helt galna saker och sedan bli besvikna när de inte kan få det. Men det stämmer sällan. Oftast går det dessutom att kompromissa lite så att alla ändå blir nöjda.
– Vi tror att barnen vill ha typ en rutschkana från taket. Men de flesta barn kan inte ens föreställa sig sådant, utan jämför bara med sina kompisars rum och önskar sig något liknande själva, säger Isabelle McAllister.
Många tror också att ett barnrum måste vara målat i knalliga basfärger, men det går jättebra att inreda med färg utan att det blir hysteriskt. Det gäller bara att välja nyanser som är lite lugnare. Lyssna på deras önskemål och välj ut några saker som går att genomföra. De flesta barn blir glada av att ha fått bestämma något själva.
Efter att ha inrett massor av barnrum, skrivit boken ”Rum för kidsen” (Bonnier Fakta) och designat en barninredningskollektion för Ellos, har Isabelle McAllister bra koll på vad de flesta barn vill ha.
– De vill att det ska vara mysigt! De vill ha någon form av koja och lite större barn vill kunna sätta upp planscher någonstans. Djur, godis och färg tycker de flesta barn om. Det är alltså inte särskilt svårt, problemet är snarare att vi föräldrar söker efter en röd tråd. Barn tänker sällan så.
De vill ha en likadan paljettkudde som sin kompis och så drömmer de om en skateboardramp i ena hörnet. Det hänger inte ihop – och det måste det faktiskt inte göra heller! Isabelles bästa tips är att inte dra inredningstemat för långt – om man inte själv tycker att det är så roligt att man är villig att göra om rummet med ett par års mellanrum.
– Annars är det lätt hänt att piratrummet man gjorde åt treåringen hänger med tills barnet är tio år bara för att det känns så jobbigt att ta tag i det. Om man gör det enkelt för sig – fondväggar är perfekta – blir det varken jobbigt eller dyrt att ändra när barnen blir större.
Ett annat tips är att utrusta sig med rejält med tålamod och faktiskt involvera barnen i själva inredandet också. Isabelles egna barn varit med och målat sedan de var i tvåårsåldern.
– Man får plasta in golvet extra noga och sen vara beredd att gå efter och jämna till, torka bort och måla över här och var. Pallar man det så tycker många barn att det är jätteroligt att få hjälpa till. Sen ska man förstås tänka på att precis som inte alla vuxna är intresserade av inredning så är inte alla barn det heller, säger hon.
Till den inredningsintresserade föräldern är det bara att säga grattis, för i barnrummet är det ju faktiskt tillåtet att ta ut svängarna lite mer.
– Min man skulle nog inte tycka att det vore så kul om jag vilja bygga om vår dubbelsäng till en båt, men inne hos barnen går det ju bra! Men för plånbokens skull så kan man försöka tänka ekonomiskt – det är lätt att gå i gång på alla cylindrar precis som man gör när man får sitt första barn och köper massor av onödiga prylar. Barn ledsnar snabbare än man tror, så att köpa på loppis är ett bra sätt att tänka ekonomiskt. (TT)
bostad@unt.se