Kolonist - javisst!
På landet, men mitt i stan och i avskildhet, men med sällskap. I koloniträdgårdsområdet Tunabackar finns över 300 trädgårdar som nu har vaknar ur vinterslummen. UNT har hälsat på några koloniägare.
Anne-Marie och Kalle Löfgren, Tunakolonister sedan drygt 30 år
Foto: Pelle Johansson
- Inte så mycket har förändrats under den här tiden. Många har varit här länge, precis som vi. Men de kommer nytt folk också, många yngre. Fast ibland säljer de ganska snabbt igen. De tröttnar väl, säger Anne-Marie Löfgren.
Den här dagen är det vårstädning för många kolonister och utanför den Löfgrenska grinden passerar skottkärror med ris och undanrafsade vintertäcken.
- Man ska rensa ogräs, plantera och röja inför sommaren - alltid finns det att göra. Men samtidigt gör man inte mer än man vill göra, det är skönt att bara sitta så här också, säger Kalle Löfgren och får medhåll av Anne-Marie Löfgren:
- En del är ju så där att man ska hålla på och tävla med grannen om vem som har mest och finast. Men sådana har vi aldrig varit.
Från början anlades kolonilotter av försörjningsskäl, något som var viktigt inte minst under de båda världskrigen. I dag är det behovet försvunnet, men makarna Löfgren har ändå ofta sitt eget på matbordet, i landen odlar de bland annat potatis, rödbetor, lök, morötter och tomater.
Inne i stugan ligger potatisar i prydliga rader och väntar på sådden. Huset är ompysslat och hemtrevligt och det märks att ägarna tillbringar mycket tid här. Fast våningssängen för övernattning tjänar mest för tupplurar - med lägenheten bara ett stenkast härifrån brukar de åka hem och sova.
Lola Näsman står böjd över en rabatt och under hennes händer i jord och knoppar väntar sommarväxterna på att få tränga upp och sällskapa med de tidiga vårblommorna längs husväggen. På den klosterträdgårdslika jordlotten odlar hon mest kryddor och medicinalväxter.
- Min adoptivfar var fenomenal på att krydda brännvin och han väckte nog intresset för kryddor och att odla, berättar hon.
Hon har aldrig jobbat proffessionellt med det, men odlingsintresserad har hon varit sedan barnsben.
- Förr sa de till mig att det är bäst jag drar tummen ur jorden för annars slår den rot där, skrattar hon.
Kolonilotten köpte Lola Näsman för tio år sedan när hon flyttade från Värmland till Uppsala för att bo nära sin dotter. Hemma i Värmland hade hon en stor trädgård och även om hon saknar de stora ytorna tycker hon att en kolonilott passar ganska bra när man börjar bli lite äldre.
- Jag är ju nästan 100, eller i alla fall 88, och knäna håller inte riktigt längre. Fast ändå stirrar jag alltid med avund på grannarnas trädgård och önskar jag hade mer jord. Jag har grävt upp varenda jordplätt här och planterat om och planterat om.
Rabatt i rabatt med den egna kolonilotten ligger dotterns stuga och trädgård. De båda tomterna sitter nästan ihop men inte riktigt - båda vill trots allt gärna rå om sin egna del.
- Två fruntimmer som odlar kan aldrig vara riktigt sams, förklarar Lola Näsman med ett spetsfundigt leende.
Lola Näsman och hennes trogne trädgårdsmedhjälpare hunden Tjodden kommer oftast hit på morgonen och stannar till kvällen. Fast numera stannar de sällan kvar i stugan över natten även om möjligheterna finns utan sparar övernattningarna till sommarhelgerna då dottern ofta bor i grannhuset.
Koloniträdgård
En koloniträdgård är oftast mellan 200 och 500 kvadratmeter och ligger inom ett område som upplåtits för odlingsverksamhet. Området organiseras i en koloniträdgårdsförening som har det praktiska ansvaret för områdets skötsel.
Koloniträdgårdsrörelsen uppstod i Tyskland under 1800-talet och Sverige fick sitt första koloniträdgårdsområde år 1895. Efter världskrigen försvann försörjningsmotivet med odlingarna och intresset avtog. I samband med 70-talets gröna våg ökade intresset igen och kolonirörelsen har sedan dess ökat stadigt.
En koloniträdgård är oftast mellan 200 och 500 kvadratmeter och ligger inom ett område som upplåtits för odlingsverksamhet. Området organiseras i en koloniträdgårdsförening som har det praktiska ansvaret för områdets skötsel.
Koloniträdgårdsrörelsen uppstod i Tyskland under 1800-talet och Sverige fick sitt första koloniträdgårdsområde år 1895. Efter världskrigen försvann försörjningsmotivet med odlingarna och intresset avtog. I samband med 70-talets gröna våg ökade intresset igen och kolonirörelsen har sedan dess ökat stadigt.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!