Du har säkert druckit kaffe ur en kopp eller ätit tårta på ett fat från denna 290-åring. Många av Rörstrands serviser väcker känslor och förknippas med nostalgiska minnen av soliga sommarlov hos farmor och farfar. Det började med experiment på Rörstrands slott nordväst om Stockholm i början av 1700-talet. Tekniken man försökte behärska var fajansbränning, där lergodset täcktes med vit tennglasyr som sedan gick att dekorera.
Tyske Johan Wolff ledde arbetet, men det gick knackigt till en början. Marknaden var redan mättad av de tjugo miljoner kinesiska porslinspjäser som importerades till Sverige från Kina under den här tidsperioden. Men skam den som ger sig, Sveriges nya porslinsfabrik tog vägen via Göteborg och Lidköping rakt in i den svenska folksjälen. I dag är det få svenskar som inte har en relation till Rörstrand och dess porslin.
– Flera av Rörstrands serviser, som Louise Adelborgs ”Swedish Grace” eller Marianne Westmans ”Mon Amie”, har trots att de har så olika uttryck både präglat synen på svensk design och blivit väldigt älskade, säger Karin Ohlsson-Leijon, innehållschef på tidskriften Elle Decoration.
Hon menar att det också säger mycket om Rörstrands bredd – att de både har de folkliga vardagsserviserna och det fina porslinet för fester. Varje år serveras Nobelmiddagen på Rörstrands ”Nobelservis”.
Att som företag ha anor, ett stort arkiv och många år på nacken ger en tyngd som är svårt för nystartade konkurrenter att mäta sig med. Å andra sidan kan man uppfattas som ett historiskt varumärke, snarare än ett modernt.
– Alla tillverkare brottas nog med hur de ska förhålla sig till sin historia. Jag tycker att Rörstrand har löst det bra genom flera samarbeten – som när de utvecklade den klassiska servisen Ostindia, säger Karin Ohlsson-Leijon.
Den lanserades 1932 med ett mönster från 1700-talet, och 2012 lät Rörstrand Anna Lerinder och Caroline Slotte ta fram nya delar och utveckla mönstret för att ta servisen in i nutid. Ett annat exempel är att de inför jubileet lät svenska folket rösta om vilken av de älskade serviserna som skulle tas upp i produktion igen.
Även ”Swedish Grace”, eller ”Nationalservisen”, som den egentligen heter, har fått en ny, modern kostym. Louise Adelborg designade den redan 1930 och då enbart i vitt. Numera finns den i flera färger och har också byggts på i omgångar av två nutida formgivare, Pia Törnell och Margot Barolo.
– Projektet var som handen i handsken för mig, jag har vuxit upp med servisen. Min mormor gav mig delar av den när jag flyttade hemifrån. Uppdraget var att göra en uppdatering av servisen och att sätta mitt avtryck på kannan – att göra den som jag själv hade valt att göra den – men att ändå behålla Louise Adelborgs anda, säger Margot Barolo.
Projektet tog två år längre än tänkt, mycket på grund av att Rörstrand bytte ägare två gånger under arbetets gång och att tillverkningen flyttade.
– Det innebar att jag som designer inte längre kunde arbeta lika tajt med designteamet. Men jag är envis, vi gick verkligen in i detaljer och jag är jättenöjd med resultatet.
Enligt Inger Nordström, vd och museichef för Rörstrand Museum, har fabriken haft olika storhetsperioder. En första topp ägde rum kring förra sekelskiftet när man kammade hem stora priser på flera världsutställningar i rad. Sedan flyttade tillverkningen till Göteborg och i samband med det övergav man den äkta benporslinstillverkningen, som inte återupptogs förrän nästa flytt – till Lidköping. Benporslin är starkare än vanligt porslin och kännetecknas av sin vita lyster.
– Då slogs Rörstrand samman med AB Lidköpings porslinsfabrik, ALP, och man kunde sätta varumärket på ALP:s äkta benporslin. Jag skulle säga det var en av de avgörande faktorerna till att vi faktiskt kan fira 290 år i år, säger Inger Nordström.
I Lidköping stannade tunnelugnen för gott den 22 december 2005 klockan 01.30. Man hade beslutat att flytta produktionen utomlands och därmed var Rörstrandsfabrikens tid förbi, efter nästan 70 år på samma adress. I dag ligger museet här, där man kan återse porslinet man fikade på hos äldre släktingar, förundras över enorma vaser och se den kopp som brändes i den allra första ugnen i fabriken 1912.
Det enorma fabriksområdet är numera framför allt ett utflyktsmål, även om det fortfarande sker tillverkning och dekormålning i liten skala. Detta tack vare företaget Porslinsfabriken som startades av ett antal före detta Rörstrandsmedarbetare. Här tillverkas bland annat den berömda Waldemarsuddekrukan som prins Eugen formgav för Rörstrand 1915.
I källararkivet, eller magasinet, gömmer sig enorma porslinsskatter från nästan 300 års produktion. Inger Nordström beräknar att det är över 18 000 föremål som väntar på att få se dagens ljus i olika utställningar framöver. Födelsedagsbarnet är Europas näst äldsta porslinsvarumärke efter tyska Meissen. (TT)