Kaktus gör julen blommig
Julkaktus är en gammeldags lättskött krukväxt som naturligt blommar till jul. Den trivs med vår rumsvärme, gör inget väsen av sig men är otroligt praktfull under den långvariga blomningen.
Foto: Inger Palmstierna
Kring namn och ursprung råder delade meningar men julkaktus är en korsning mellan novemberkaktus och en annan art. När man fann dessa två arter med färgglada blommor växande i Brasilien tog man rätt på dem och skickade hem till England. Detta var i början av 1800-talet och dessa två arter var ganska lika. I England var man snabb att korsa arterna för att få fram fler färger. Kring 1860-talet fanns omkring 20 sorter och de var mycket populära under den viktorianska eran. När intresset sjönk försvann också orginalplantorna, man vet därför inte riktigt, riktigt säkert hur de såg ut.
Under 1980-talet blev julkaktusar samt andra bladkaktusar återigen populära och nu är det dags igen. Nya sorter lanseras och nu finns riktigt gula blommor.
I naturen varierar färgen men är nästan alltid någon nyans av rödrosa. Färgen är dock lite föränderlig. Röda och rosa blommor blir alltid röda och rosa men kan variera i styrka. Vita blommor är vita i värme men drivs de i blom vid lägre än 15 grader blir blomman rosa. Samma sak gäller de nya gula sorterna, vid låg odlingstemperatur drar färgen mer åt purpur.
I handeln säljs blommande plantor under hösten till och med jul. Julkaktusar blommar om dagen blir kort, eller snarare natten blir lång. Ljus i åtta timmar och minst 14 timmars oavbrutet mörker ger blomknopp. Eftersom vi får korta dagar under hösten kommer plantor man har hemma att tacksamt blomma höst efter höst.
Plantorna kan bli 20-30 år gamla utan problem och omkring 1 meter höga. Har man en äldre planta skall man vara rädd om den. Har man tagit sticklingar kan den vara en sort som är långt mer än 50 år. Sortimentet har förändrats med åren och julkaktusen är numera mest novemberkaktus. Jämför man äldre plantors "blad" med en nyköpt julkaktus ser man att den äldre plantans är mer runda än spetsiga i änden. Det vi kallar blad är inte riktiga blad utan växtens stjälk, stamleder.
Bladkaktusar som julkaktus är lätta att föröka. Man vrider loss en stamdel som kan bestå av 2-3 leder. Den kan få ligga någon dag eller två innan man sätter änden av den i såjord och sand. Har man en gammal "familjeplanta" kan man få många nya plantor av den utan att den gamla plantan tar skada. Tvärtom, vill man att plantan skall blomma riktigt rikligt vrider man av 1-2 av de yttersta stamlederna. Stamlederna blommar rikligare om de är mogna. Julkaktusen skall stå ljust, sommartid gärna på balkong, inbyggd veranda eller i växthus. Under sommaren snålar man lite på vattningen. Ta in dem till hösten och sätt dem i ett rum där det är mörkt utan ljus från TV, gatlyktor eller bilstrålkastare som bryter av 14-timmarsnatten. Även skrivbordslampor stör sägs det men de brukar blomma hos mig ändå. Ett annat sätt som rekommenderades förr är att låta plantan torka. Får den stå nästan torrunder augusti och september blommar den till jul även om lamporna stört natten. De får inte torka så att stamlederna skrumpnar men den vattnas mycket sparsamt. När de sedan börjar få blomknopp vattnar man rikligare och med svag växtnäring.
Så jobbar vi med nyheter