Kakel som konstverk
För henne är kakel handarbete. Christina Larssons små grodor, trollsländor och fiskar pryder många badrum.- Det händer att jag kommer hem till folk som har mitt kakel på väggarna, fast de inte vet att det är jag som gjort det, berättar hon.
Foto: Robert Henriksson
- Det roligaste med kakel är när man får göra något nytt, från grunden. När man får en specialbeställning till exempel och ska försöka komma på hur man löser uppgiften på bästa sätt.
Handtillverkat kakel är inte särskilt vanligt, varken i Sverige eller i världen. Men i Österbybruk norr om Uppsala har Christina Larsson och hennes kollega Katarina Persson en egen verkstad. De tillverkar kakel, prydnadsföremål och bruksgrejer. Kakelplattorna är inte tänkta att täcka hela väggar med, det är dekorationsbrickor prydda med små motiv som grodor eller blomsterslingor och laserade i olika färger.
- Det svåraste är att få till rätt nyans på lasyren, den påverkas av annat som man bränner i ugnen samtidigt. Om jag bränner mycket gröna saker blir ugnsatmosfären annorlunda än om det mesta är svart, till exempel, och det påverkar färgerna, berättar Christina Larsson.
Att det går mode i kakel är något som hon märker i sitt arbete.
-Just nu är det mycket grafitgrått och svart. Man har en färg i golvet som man vill plocka upp i några dekorationsbrickor i väggen.
Metallskimrande brickor är något som varit populärt ganska länge, men som fortfarande håller i sig.
- Folk blir som skator där de ser de här blänkande plattorna, det börjar liksom glittra i ögonen, säger hon.
Christina Larsson trycker beslutsamt ut lera i en gipsform. Varje nytt kakelmotiv modelleras för hand, och sedan gjuter hon formar av gips för att kunna serietillverka. Att specialbeställa en personlig platta blir ganska dyrt eftersom formarna kostar mycket att tillverka. De flesta kunderna väljer därför något som hon redan har i produktion. Men hon får specialbeställningar också, en flodhäst som numera ingår i hennes sortiment började egentligen som ett personligt önskemål.
På varje hylla i verkstaden står små och stora lerföremål, inget är något annat likt. Christina Larsson beskriver arbetet som ett ständigt utforskande av materialets möjligheter.
- Jag har alltid dragits till leran som material, den liksom griper tag i mig. Sen tycker jag det är fascinerande att vara en del av en så lång tradition, keramik har tillverkats på samma sätt i 9 000 år. Det förstörs inte heller av tiden, utan hittas i arkeologiska utgrävningar i samma skick som när det hamnade i jorden, säger hon.
Tidigare har hon själv arbetat som arkeolog på utgrävningar.
- Jag hade väl ett behov av att undersöka ursprunget och historien, som mitt sätt att utforska de stora frågorna om var vi kommer ifrån. Nu har jag landat i samtiden. Kanske kan keramiken bära med sig något till framtiden om hur vi lever i vår tid. Det håller ju för alltid så länge det inte krossas sönder, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter