Julstämning utan julpynt

På ett smakfullt och inspirerande sätt byter husägarna nämligen ut vissa växter och detaljer efter årstidernas växlingar.
Där finns en tanke, en tråd - det ser man ganska snart. Den tråden är framför allt grön, med inslag av lime och vitt och en accent av lila.
- Jag är ju lite av färgmatchfreak, säger Pernilla Thalén Lindvall.
Hon har bott i huset sedan det byggdes 1979, tillsammans med Kent Lindvall. Sonen David är utflugen sedan ett par år. Det är Pernilla som står för det kreativa skapandet i huset. Maken Kent är full av beundran, men har inte hennes intresse för färg och form.

Inne i köket, som är det rum man framför allt ser från gatan, är det färgen grön som ligger som tongivare. Oliv heter nyansen och vinröda detaljer blir accenter så här i juletid. Grön är en färg som alltid har varit favorit och troligen har det att göra med hennes stora naturintresse.
På en köksö mitt i rummet tronar en vinröd halmbock och i fönstren lyser två grupper med vit amaryllis. Innan amarylllisarna fick flytta in på fönsterbrädet stod där ett par orkidèer, som nu får vila ut på annan plats i huset till dess att deras säsong kommer tillbaka. Blomma efter säsong, som sagt.
- Ja, jag är ju ingen gardinmänniska. Det är enklare att byta blommor, säger Pernilla.
I kökstaket hänger en rostig ljuskrona för levande ljus. Det blir inte mycket till arbetsljus av den, men den får sitta där till efter jul. Under sommaren hänger den ute på altanen. Numera, för ganska länge låg den på vinden.
- När jag fick den för 15 år sen tyckte jag att den var lite för mycket, så då hamnade den på vinden, där den började rosta. Det tyckte jag blev snyggt, så jag hängde ut den så att den skulle rosta ännu mer.
I ett annat av köksfönstret står två små tomtar som är sonen Davids alster. Pernilla är inte så mycket för traditioner och inte heller alltför förtjust i julpynt, i alla fall inte numera. Men dessa små tomtar måste få stå framme när det blir jul.
- Och medan David bodde hemma fick kan ju hänga upp smällkarameller i julgranen även om de inte färmatchade! säger Pernilla med ett skratt.

Numera är julgranen bortrationaliserad. Pernilla tror att hon nog pyntade mera förr, även om det antagligen var mindre än hos de allra flesta redan då. Förra året blev det nästan ingenting alls, för då fanns det inte tid.
I hallfönstret hänger glasprismor på trådar och gnistrar i det decemberdunkla dagsljuset. Strax under är ljusstaken Eldflugan tänd. På en byrå står en liten ängel i sällskap av en vit amaryllis i vas.

Vad ger det dig att skapa här hemma?
- Det är tillfredsställande att ha det fräscht omkring sig. Och sen, intresset för växter och trädgård - jag är en naturmänniska. Naturen har alltid intresserat mig. Som liten trodde jag att jag skulle stå i blomsteraffär när jag blev stor.
Det är köket och trädgården som Pernilla är nöjd med här hemma. Nu i vår vill hon ta sig tid att satsa på övervåningen.
- Jag mår illa av att se den där gamla heltäckningsmattan. Fast nu har ju det blivit modernt igen.
Trädgården är anlagd så att den i stor utsträckning ska sköta sig själv. En häck av avenbok står på tillväxt och strax intill står en inte alltför vanlig rönn med vita bär, fortfarande lite gänglig. På framsidan finns det inte längre någon gräsmatta, utan i stället ligger här gatsten.
- Jag var så trött på gräsmattan och att det bara kom upp en massa, såna där... Gula blommor. Maskrosor. Men det är klart - gult är också fint.
Här och var står små arrangemang, som betongkrukor med enris och nyponkvistar, eller små lådor med taklök. En snögubbe i betong utgör ett lite humoristiskt inslag invid lyktorna på den vita bänken på trappan.
På sommaren ger de limegröna utemöblerna en färgskjuts åt trädgården på framsidan.
- När alla andra målade sina utemöbler blå för några år sen, målade jag mina gröna!

Julstämning utan julpynt

Deras gröna radhus i Knivsta är ett sånt som man gärna sneglar lite på när man går förbi. Kanske inte för själva husets skull, utan för att det så ofta händer något med utsmyckning och blommor i trädgård och fönster.