Familjen, som har två barn, flyttade in i en gul villa på Kungsgärdet i januari förra året. Trots det stundtals slitsamma pendlingsschemat är flytten från Stockholm till Uppsala inget som familjen ångrar.
– Vi började längta jättemycket efter hus när vi fick vårt andra barn, Eleonore, säger Karolina. Att öppna dörren och släppa ut barnen, kunna gräva och plantera. Inte sitta i en lägenhet i Stockholm, det kändes inte roligt. Så vi började kolla på hus i Nacka först men funderade snart: vill vi verkligen lägga alla pengar på boende?
Villan i Uppsala, som slutligen blev familjens hem, är en av många gamla arbetarbostäder i området. De byggdes i samband med egnahemrörelsen på 1930- och 40-talet, har nästintill identiska planlösningar och inte sällan trädgårdar prunkande av fruktträd; äpplen, bärbuskar och potatisland.
– Nu börjar vi äntligen få till det, det var kaos här ett bra tag, säger Hannes, som själv är uppvuxen i Uppsala.
– Vi rev ut köket, tog bort någon vägg här, satte upp någon vägg där, gjorde ytskikten på hela övre plan. Ett tag var det allt på en gång – jobbyte för oss båda, nytt dagis för barnen och renovering på det. Så det var ganska tufft. Men nu så! Det är ju alltid små fix, men vi börjar komma ikapp.
Det märks ändå inte att familjen bara har bott i villan i ett år. Hemmet känns genomtänkt och inbott. Och färgglatt: vardagsrummet går i grönt, köket går i rustikt gråblått, och här och var överraskar harmonierande kulörta detaljer. Tavlor av Uppsalakonstnärer, vaser och växter piggar upp.
- Det får inte vara så att man är försiktig, säger Karolina. Man ska inte ha panik för att katterna klöser på fåtöljerna, och barnen springer runt. Inget får vara så fint att det inte går att köra hårt.
Som en röd tråd genom alla rum följer förekomsten av inredning med affektionsvärde. Möbler, detaljer och konst som har tillhört föräldrar, eller mor- och farföräldrar. Det finns också en hel del loppisfynd: Blomlådor, tekannor och handmålat porslin.
– Vi båda två, men kanske allra mest jag, tycker om gamla saker och är väldigt sentimental för sånt som kommer från släkten, säger Karolina. Jag vill gärna ha mycket saker från farmor och mormor. Men det är svårt att hitta balansen, mellan att ha alla gamla föremål som betyder så mycket men att det ändå ska kännas ”vi” liksom och lite modernt. Det blir lite affektionsvärde vs praktiska och estetiska beslut.
Båda beskriver sig som inredningsintresserade, men Karolina är nog den lite mer drivande, berättar Hannes.
– "Lina" får mer saker gjorda. Föreslår och driver och grejer men jag tycker också att det är väldigt kul. "Lina" är alltid såhär; titta vad jag har hittat här! och jag börjar stöna, men sen så hittar det alltid sin plats och känns helt rätt.
En av hemmets populäraste platser är en mjuk sittbänk under ett fönster mitt i köket. Karolina och Hannes beskriver hur gäster på något sätt alltid dimper ner just där med en kopp kaffe eller ett glas vin när de är på besök. Rakt över bor grannar med barn, så bänken är också ett omtyckt tillhåll för döttrarna att sitta och vinka och kommunicera med grannbarnen. Ordet idyll faller på, och paret håller med.
- Ja, det är väl lite så, idyll.