Inte ännu en likadan inredningsblaska
KRÖNIKA. Å nej! Inte en till, det behövs verkligen inte! Jag hade aldrig trott att jag skulle utbrista det inför åsynen av ännu en ny inrednings-/trädgårdstidning.
Anna Lindgren är frilansjournalist och skriver för Bostad en gång i månaden.
Foto:
I min ungdom, när jag precis hade flyttat hemifrån, jobbade jag i en butik som sålde inredning och prylar för hemmet. Mitt inredningsintresse var relativt nyfött och jag slukade alla tidningar som fanns på temat.
Det var fyra magasin som jag alltid köpte: Elle interiör, Maison, Sköna hem och nån till. Det var en relativt enkel match att hinna igenom dem alla innan en månad hade gått och nästa omgång kom i tidningshyllan på ICA. Det var underbart med dessa tidningar, att kunna få inspiration från andra hem, andras hem. Jag kunde inte få nog av inredningsimpulser och hade gärna sett minst dubbelt så många varianter på inredningstemat i tidningskiosken.
Men i dag när flera hyllmeter på Pressbyrån går åt till dessa tidningar, och nu när dessutom tidningskategorierna trädgård och barn har tillkommit i mitt liv - det finns inte en möjlighet att jag ska hinna läsa alla dessa inredningsmagasin, även om jag skulle vilja.
Och frågan är om de alla egentligen är läsvärda. Frågan är om inte samma information återkommer i de flesta av dem. Väldigt många tidningar, oberoende av genre, har numera en sida med inredningsplock, nyheter och pryltrender och ofta är det samma saker som återkommer i både tidning A, B och C. Dessutom är de flesta av hemma hos-reportagen i inredningstidningarna som stöpta i samma form - kanske inte utseendemässigt, men hur de presenteras i text. Kanhända är det lite orättvist mot de som medverkar i reportagen att de ofta framställs som stereotyper. Det brukar vara nåt i den här stilen:
"Vi har alltid drömt om att bygga en Skånelänga, även om vi bor i Närke." Eller "Det har tagit oss tre år att renovera vårt lilla hus och vi lägger hela somrarna på att fynda på auktioner och loppisar." Vanlig är även "I soffan ligger kuddar från den egna inredningsbutiken, som Monika driver i husets bottenplan." Suck.
De medverkande är ofta fotografer, butiksinnehavare, snickare, konstnärer (då bor de oftast i sydöstra Skåne) eller danskar (i Danmark jobbar alla som inredare). Eller så har de flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Dalarna - väldigt många stockholmare flyttar tydligen till Dalarna, renoverar en släktgård och öppnar inredningsbutik.
Men var är originaliteten i tidningarna?
Inspirationen som dessa blaskor tidigare gav håller liksom på att dö lite grann, känner jag. Inget känns särskilt unikt längre. Men har vi verkligen sett alla slags hem som är värda att se?
Känner jag mig själv rätt hamnar väl den där Tove Hem & Trädgård på mitt köksbord snart. Jag kan ju missa något annars. Men snart vill jag läsa om "Så här gjorde jag om mitt föräldrahem med befintlig inredning", "Jag är lokförare och gjorde om vardagsrummet till en tågkupé" eller kanske "Mitt i den västerbottniska skogen bor sexbarnsfamiljen, där barnen samsas om två rum" och "Jag heter Lena och jag gör mina egna möbler".
Så jobbar vi med nyheter