Inspirerade av landsbygden
Peter och Rebecka Lennartsson bytte stan mot landet och byggde det hus de alltid drömt om i Krusenberg utanför Uppsala. Svensk landsbygd var ledordet.
Tomten utanför Uppsala var oemotståndlig. 2003 stod familjen Lennartssons hus klart, men ger en äldre, lantlig, känsla.
Foto: Rolf Hamilton
- Jag tänkte att jag kommer att dö om jag inte får bo här, säger Rebecka Lennartsson.
Nu, åtta år senare, sitter de kring köksbordet i den 240 kvadratmeter stora villan i Krusenberg och dricker kaffe och saft. Alla fyra söner är hemma - Mikael, 22, Samuel, 11, Hugo, 6 och Axel 1,5.
Det slitna köksbordet, det brokiga porslinet och den gamla vedugnen är som tagna ur en Carl Larsson-målning. Att huset stod klart 2003 är svårt att tro. 1803 skulle vara en rimligare gissning.
- Vi försökte tänka svensk landsbygd. Vi ville utgå ifrån platsen och miljön. Man ska känna att huset passar in, säger Rebecka Lennartsson.
Både hon och maken är uppväxta på landet, utanför Gävle, och efter att ha bott i lägenhet inne i Uppsala några år längtade de tillbaka till knastrande grusvägar och månskensbelysning.
- Vi såg att det inte var någon här så vi tog reda på vem som ägde tomten. På måndagen tänkte vi höra av oss och säga att vi ville köpa den - på lördagen såg vi annonsen i tidningen, berättar Rebecka Lennartsson.
Redan innan hon och maken la ett bud på tomten hade de ritat huset.
- Både jag och Peter har varit intresserade av hus jämt och jag har alltid ritat hus sedan jag var liten.
Under ett och ett halvt års tid, medan de byggde huset, bodde familjen i den lilla stuga som redan stod på tomten. En månad innan sonen Hugo föddes flyttade de in.
- Det är jättekul att få förverkliga den här drömmen. Det är kul att man har varit med i alla moment, man har varit i varenda hörn och målat och fixat. Vi har fått mycket hjälp från släkten, med barnpassning och målning, säger Rebecka Lennartsson.
Att huset skulle gå i gammal stil var självklart, men planlösningen var minst lika viktig. Utgångspunkten är en sexdelad planlösning. Huset är dubbelt så långt som det är brett och fönster och dörrar ligger i fil så att man kan se hela huset.
- Sen var det viktigt att man skulle kunna springa runt också, säger Peter Lennartsson och sneglar på sonen Hugo, 6 år.
Att tävla om vem som kan springa snabbast mellan vardagsrummet, hallen och köket är populärt hos familjen Lennartsson. Köket är också det rum Peter Lennartsson tycker mest om att vara i. Det är husets centrum. Här finns till och med en spjälsäng där Axel kan ta en tupplur under dagen.
- Den användes senaste i går, säger Rebecka Lennartsson.
I anslutning till köket ligger ett av de rum hon är mest stolt över - skafferiet. Där inne står kokböcker prydligt uppradade och på hyllorna samsas gamla kakburkar med mjöl och socker. På vintern fungerar det som kylskåp.
På tvåplansvillans övre plan finns tre sovrum, ett badrum och ett lekrum. Från Peter och Rebecka Lennartssons sovrum finns dörrar som leder direkt in till de två yngsta barnen rum. Tanken är att de lätt ska kunna springa in till föräldrarna, men ända kunna stänga dörren om sig när de vill.
- Jag gillar det moderna med ljust och luftigt, men samtidigt tycker jag att ett hus ska ha prång och vrår och lite hemligheter, säger Rebecka Lennartsson.
Hon har velat återskapa mycket av de funktioner som återfinns i gamla hus. I alla sovrum finns rejäla klädkammare, något som ofta saknas i nybyggda hus. Också i hallen finns en inbyggd garderob.
Möblerna är en blandning av Ikea, loppisfynd och ärvda saker. Alla innerdörrar i huset är till exempel köpta av en gammal dam i Stockholm och har sedan målats om. Verandan, med utsikt mot vattnet, ramas in av Peters farfars gamla fönster och beslagen på garderobsdörren i hallen är kopior av beslag som Peters morfar gjorde när han var ung. Oljemålningarna på väggarna har Rebeckas mamma gjort.
- Det är roligt med saker som har historia, säger Rebecka Lennartsson.
Varje detalj är genomtänkt. Tapeter, badkar och strömbrytare går allt i gammal stil - liksom de två gunghästarna i vardagsrummet. Trägolven bidrar också till den lantliga känslan. På nedervåningen har man satsat lite extra på golven och taken. De breda plankorna är kilsågade och handhyvlade på en bondsåg i Gästrikland.
- De var lite sena med leveransen så jag ringde och tjatade på dem. Sen åkte jag upp dit och då stod en gubbe och hyvlade för hand med istappar i skägget. Hade jag vetat det hade jag inte skyndat på dem, säger Peter Lennartsson och skrattar.
Han är själv snickare i grunden, och med undantag för stommen och fasaden är det han som har byggt huset. Men att huset är färdigbyggt innebär inte att han och resten av familjen ligger på latsidan. Det finns alltid nya projekt att ta tag i. Nu ska båthuset göras klart. Och så ska man hyra in får till hagen - och så kanske det blir några hönor också. Livet i stan känns avlägset för Rebecka Lennartsson.
- Jag har alltid velat bo på landet. Jag fick en tavla på ett hus jag hade ritat, av mina föräldrar, och det såg ut ungefär som det här.
Så jobbar vi med nyheter