I längdmåttens värld är mannen kung

KRÖNIKA. Tillbaka från Västerbotten där jag flackat runt och pratat om min senaste bok. På ett bibliotek, i Hörnefors, var det enbart kvinnliga åhörare. Tio minuter in i föreläsningen kom så en man störtande. Han var andfådd och ursäktade sig.
Han var ett före detta kommunalråd. Min senaste deckare handlar just om ett sådant, ett kommunalråd som oväntat försvinner under mystiska omständigheter. Den här kommunalpolitikern försvann inte, tvärtom, han dök upp, om än sent. Jag var tacksam.

Men generellt sett måste jag nog rikta min tacksamhet mot kvinnorna, dubbel tacksamhet faktiskt. Utan dem skulle jag gå under. Det är kvinnorna som håller upp läsandet och även trädgårdsnäringen.
Det blev jag varse under min tid som trädgårdsmästare. Männen kunde vara fysiskt närvarande, hasande fram efter sina respektive, eller smått katatoniska, sittande i bilen, apatiskt kedjerökande. Men när det kom till kreativa idéer kring det gröna var det kvinnorna man fick förlita sig på.
De var ofta pålästa, lite för bra ibland kunde jag tycka. Allt som står i trädgårdsmagasinen går inte att förverkliga. Och då handlar det inte enbart om att vi lever i växtzon III-IV och att magasinen presenterade växtmaterial mer lämpat i södra Sverige.

Men pålästa, ofta kunniga, fulla med idéer. Men, och det är inte helt oviktigt för en trädgårdsanläggare, det finns ett område där kvinnor och trädgård inte går så bra ihop. Det gäller längdmått!
Jag törs påstå, efter 35 års erfarenhet, att här finns det något ofullkomligt. Jag vägrar tro att det är genetiskt, det vore väl så politiskt inkorrekt som helst, utan kvinnors bristande insikter i centimeter och meter måste bero på något annat. Någon läsare kanske har goda insikter i detta?
Handlar det om matematik, det är ju ändå siffror, eller finns det något med längd, och även yta för den delen, som inte tilltalar kvinnor? Som i en kvinnas värld uppfattas som ovidkommande?
En kvinna kan uttrycksfullt och levande beskriva en garagevägg, hur hon ska plantera gammeldags rosor och perenner. Förslagen, som de testar på trädgårdsmästaren, är oftast inte så tokiga. Färg och form, helt ok! Men sen, när den ofrånkomliga frågan kommer: Hur långt är garaget? så utbryter ett tillstånd av blockering. 3.40, kan kvinnan dra till med.

På frågan om det verkligen är ett garage blir svaret: Javisst, Nisse kör in Volvon varje dag.
Då kanske garaget är lite längre, är min försiktiga invändning. 7.30 då! blir nästa förslag.
Det slutade alltid med att kvinnan skriker mot parkeringen, där mannen just rökt sin åttonde cigarett: Nisse, hur långt är garaget?
Svaret kommer omedelbart. Med en tordönstämma, där man kan skymta en irriterad desperation, ryter Nisse: 13.27, vet du väl!
Det är Nisses område, där är han kung. Längdmått.
Jag tog emot det försenade kommunalrådet med värme, tog honom i hand, beredde plats och hälsade honom välkommen. Välkommen in i kvinnornas värld, Nisse, sa jag och kommunalrådet blinkade förvirrat.
Han köpte en bok. Kanske förberedde även han en flykt och ville läsa på?