Den väl samstämda trädgården är vacker och originell, och det finns massor av saker att upptäcka.
Men framför allt skapar trädgården på Astervägen en känsla av frid och balans. I september 2008 köpte Hesselbäcks koloniträdgården, då huvudsakligen befolkad av en gigantisk gräsmatta och en enorm ölandstok. Efter oräkneliga timmars arbete har Penja och André förvandlat den till sin egen, mycket personliga trädgård. Hur mycket arbete som ligger bakom går inte att föreställa sig, men de är här så gott som varje dag under våren. Så här års njuter de bokstavligen frukten av sin odlarmöda. , stengångar murade ytor
Båda är såklart galet intresserade av odling. Dessutom reser de tillsammans, skriver böcker ihop och gillar att laga mat. Deras trädgård är på 400 kvm och känns mycket större än de omgivande kolonilotterna. Är den det?
– Nej, nej, skrattar Penja och tillägger:
– Det är vi som kan disponera ytorna.
Några dispyter kring trädgårdsordningen uppstår inte, utan de har varsitt pastorat. André är mest inne på kål av olika sorter ("kål är roligt för variationerna är så stora"), medan Penja ägnar sig åt blommor, form och estetik. Ingången till deras lott är helt olik baksidan. Längs grusgången fram till dörren växer himmelsblå lobelia, och roströda stjärnögon i njutbar kombination. De omgivande odlingarna är Andrés bord. Här odlar han alla möjliga sorters ovanliga grönsaker, mest olika kålsorter. Just nu är han mest inne på haverrot, en välsmakande släkting till svartrot, och visar stolt de prunkande bestånden. Fast han stannar till lite extra framför en oansenlig liten växt med långsmala blad.
– Det här är jordmandel, en grässort med rötter i 1200-talet. Den får knölar under jord. Dem kan man rosta och salta eller hälla honung på och använda som snacks, säger han och måttar en halv tumnagel för att visa hur stora de blir.
Baksidan av lotten tar bokstavligen andan ur besökaren. Så här brukar inte kolonilotter se ut! För det första ser gräsmattan som ser ut som vore den klippt med nagelsax, men inte av konformistiska skäl: makarna Hesselbäck gillar att gå barfota:
– Den är gjord för att man ska gå barfota på den, säger Penja och viftar lättjefullt på tårna – både hon och André är barfota. Alltsammans binds ihop av sten: små murar, mjukt rundade flodstenar och stengångar, och överallt finns saker att upptäcka: en liten kinesisk fiskare vid dammen, ett fågelbad i en bambubur, lilafärgade malvor som liknar stockrosor i miniatyr. Medan vi strosas runt håller Penja ett öga på den italienska uteugnen som anlände hit till Tunaberg i lastbil från Italien, nu vilande i ett nedsänkt golv gjort av gatsten. Här steker, wokar och grillar de. Middagen är på gång, och på en bricka väntar dagens skörd av grönsaker från odlingarna på att bli rostade.
– Lite svalare måste den bli. Det doftar i hela trädgården när man lagar mat eller bakar, säger Penja efter att ha kollat temperaturen. Enorma stånd fänkål säkerställer smaksättningen av tomatsåsen till pizzan.
Intill den italienska ugnen står en upplaga av Big green egg, en grill i keramik av samma sort som amerikanska rymdflygstyrelsen NASA använder.
En bit härifrån finns det rymliga växthuset, så här års med tomater, gurka och chili. Men lika mycket är det ett uterum, vackert med det handbränd gatsten från Danmark. Här brukar paret ofta äta middag.
– Det här är världens sjätte starkaste krydda. En liten spets av den räcker till en gryta för fyra personer, säger André och pekar på chiliplantan som ser nog så fridsam ut.
Alldeles nära oss porlar ett vattenfall, ett av sommaren större projekt.
Vi har precis byggt klar det. Det ska alltid finnas i en kinesisk trädgård, men tillflödet ska vara osynligt, säger Penja.
– Så vi har grävt ner filtret och slangen där ska döljas av torv, tillägger André.
Näckrosen i dammen med guldfiskar har sina rötter i sjön Valsan i Dalarna, berättar Penja.
– Den är 30 år nu, vit med gult i mitten och liknar ett stekt ägg, säger André.
Här på baksidan växer bland mycket annat högrest majs och en pumpaodling med 40 plantor av tre olika sorter. Frodiga och sensuella slingrar pumparankorna sig uppför vackert rostiga armeringsjärn som bildar ett avgränsande staket mot grannen.
– Det är lättare att hålla ordning om man rankar uppåt. Annars sticker de iväg och plötsligt ligger det pumpor överallt, säger André och visar sin engelska pumpa blue hubbard med rötter i 1700-talet.
– Den skiftar i ljusgrönt och lavendelblått när den är klar och kan väga uppemot 15 kilo. Den här japanska intill blir röd, och är jättegod i råkostsallader.