Husprojekt med en god portion eftertanke

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2005-11-13 11:41
När familjen flyttade in i huset för snart sex år sedan var det nästan helt omodernt. Fortfarande finns det före detta köket kvar, med den rutiga korkmattan, den toklåga bänkhöjden och de mörkgröna luckorna. Då skaffades en varmvattenberedare och diskmaskinen fick stå för sig själv vid sidan om. Det stora projekten fick vänta.
— Och jag, som annars är rätt otålig och helst vill att allt ska vara färdigt genast, tycker att det har varit bra att det har fått ta den här tiden innan ombyggnadsplanerna sattes i verket, säger Annica Högström.
— Annars hade vi säkert inte fått det kök vi har nu. Vi har hunnit tänka flera varv och utveckla idéerna.
I dag har det som varit ett rödpanelat timmerhus helt bytt uttryck, men utan att för den skull förlora karaktären av sitt 1880-tal. Den generösa glasverandan är helt stilintegrerad. Den är ­Annica Högström särskilt nöjd med — för ljusets skull och rymdens, de två faktorer som genomgående kännetecknar husprojektet.

Två tillbyggnader har gjorts på ömse sidor om den gamla huvudbyggnaden, putsade längor med stora öppningsbara fönsterpartier och skylights. Glasade gångar förbinder dem med det gamla huset.
— Det var vårt största dilemma, hur de nya huskropparna skulle knytas ihop med det ursprungliga huset, som vi ville behålla tidstypiskt. Det muras väldigt lite hus i den här delen av landet, alldeles för lite tycker vi, och det känns bra att vi har kunnat använda den tekniken här.
I den ena av de bägge längorna har man nu sitt nya kök. Men eftersom ­Annica Högström omväxlande bor och arbetar i omedelbar närhet så är köket också ett rum för andra möten än ­familjens egna till frukost och till ­middag.
Både tyg- och inredningsföretaget Himla och kennelverksamheten sätter sin prägel på köksregionen. Ena dagen är det Himlas kunder på besök som äter lunchen här, den andra ska jyckarna kunna storma in utan restriktioner. Det kan vara hundmöten, det kan vara valpspekulanter som hälsar på.
Annica Högström har ett tiotal spaniels (och några på tillväxt), ett engagemang som går mer än dubbelt så långt tillbaka i tiden som engagemanget i Himla.
— Det var jätteviktigt när vi byggde till att det skulle fungera för hundarna också, säger hon.
— Och den här lösningen är perfekt. Hundarna måste kunna vara med — även om alla i familjen kanske inte vill ha dem överallt precis hela tiden.

Det är också ett plus att tillbyggnadernas avskalade och moderna miljö med sin öppna planlösning är så lätt att förändra. Öppnar man skjutdörrarna mot baksidans trädgård och avancerar rakt genom köket och ut så skulle man kunna duka ett långbord för alldeles osannolikt många gäster.

Den andra längan, till höger om gammelhuset, kommer att innehålla en valpavdelning och — inte minst — en tvättstuga.
— Jag har levt utan tvättstuga de här åren.
Nu är den bara veckor borta. Och sällan har den väl varit mera efterlängtad, för i familjen finns nu också ettårige tillskottet Philip, precis på fötter och ännu oftare på näsan i den slaskiga backen där det så småningom ska bli stenlagd gård.

Husprojektet startade i maj i fjol och Annica Högström trodde nog faktiskt att det skulle vara ganska överstökat till Philips ankomst i september. Där bedrog hon sig. Men hon understryker återigen hur viktigt det har varit att det har funnits tid att tänka och att ­ändra:
— Vi har tagit råd och hjälp. Och verkligen litat på dem som kan sina saker. När Anders Bengtsson, arkitekten, såg längorna första gången var de redan murade och i stort sett klara. Men när han påpekade att taken hade fel lutning och att proportionerna inte stämde med vårt gamla hus, då ändrade vi. Och det är vi bara glada för. Han hade ju helt rätt.
Att den gamla faluröda panelen sedan blev vit i den nya tappningen har inget med de vitslammade längorna att göra, de olika husens olika uttryck hade tålt skillnader i fasadkulör.
— Nej, det fick bli vitt för att jag tycker det är snyggt helt enkelt.

Den största förändringen är annars inuti ursprungshuset. I bottenvåningen låg det gamla köket och mot baksidan tre rum i fil — ett är vardagsrum i dag, ett ska bli gästrum och ett annat slås ihop med köket.
En smal trappa ledde till en övre hall med ett rum i vardera kortänden och stora kattvindar i övrigt. Sedan innertaket nu har tagits bort och två stora och fyra små takkupor har tillkommit har boytan fördubblats. Och här får nyckelorden ljus och rymd verklig innebörd.
Trappan har breddats sedan den nya verandan gett den mera plats. Vanliga stavlimmade bänkskivor från byggvaruhuset har kapats ner till nya trappsteg utan att det kostat skjortan. Men i andra delar har det i stället varit särskilt viktigt med gedigen kvalitet i materialen. Som när det gäller golven: i köket ask, ett träslag med en lite tuffare attityd, i kombination med mat­rummets gråturkosa klinker. I verandan ligger ett lönngolv, för att det är "hårt och ljust". Annars vitlaserad furu överallt, utom
i stora husets botten­våning, där de mer än sekelgamla breda brädorna har lämnats som de är.

Övervåningen domineras nu av ett öppet tv-rum. En ny vägg med glasad överdel avskiljer de vuxnas sovrum, som vetter mot solnedgången med utsikt över åkrarna i Uppsalas nordvästra kant.
— Men vi får morgonsol här också, en rosa ton när de första strålarna letat sig in genom ljusinsläppet vid taket.
I svit ligger det nya badrummet. Det har teakgolv med avgjord däckskänsla.
- Nåtat på riktigt vis, det var ett väldigt pill, säger Annica Högström.
Från badrummet leder en dörr till det rum som ska bli lille Philips — så kan han gena in till mamma när han har drömt något läskigt.

På den andra gaveln har storebror Victor, 14 år, fått en avskild avdelning med sovdel under snedtak, arbets-/umgängesrum och eget badrum. I badrummet finns en bård av aluminium, som ett nitbälte, runt om. Allt i gråa toner.
- Det vi offrat är ett dressingroom, säger Annica Högström. Och utan vindskontoren har vi tappat rätt mycket förvaring, där hade jag tänkt fel. Så vi ska bygga in en bit av vårt eget sovrum.
Det finns prång att ta av, för när den gamla vinden blåstes ur och innertaket lyftes blottades alla vinklar och vrår — oregelbundna former som skapar dagrar och skuggor och ger rummen en extra dimension.
Hemma hos Himla är det annars ingen explosion av färg, som man kanske skulle kunna tro. Toner i sand, grått och dimrosa mest. Till allt det vita. Utom i köket, där det för dagen råder karibisk yra med textilier i orange, grönt, lila och citron. Men det crescendot är helt kundanpassat:
— Här är det vår, säger Annica Högström.
— Så det kan kännas lätt förvirrat, för jag är alltid mitt i en helt annan säsong. Om jag skulle köpa mig någonting nu, privat, så skulle jag börja leta färger som blir aktuella nästa höst.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!